Fienden
Fienden (till John Hron)
När jag var liten
och natten föll över min bädd
jag vågade inte somna
skulle jag vakna igen?
Nätter fyllda av fasor
jag var fruktansvärt rädd
Jag vill aldrig, aldrig vara så rädd igen
Men inget är värre än verkligheten
när den smyger sig nära inpå
hat och våld är på riktigt
och jävligare än så
Jag är rädd för marscherande kängor
och skallande rop
Rädda små pojkar som samlas i gäng
och suddas ut till en hop
Jag är rädd för de stora
jag är rädd när de bråkar och slåss
Jag är rädd när de säger:
Du är inte som oss
Vid en insjö nånstans här i Sverige
miste solen sin glöd
Svarta slöjor, poliser, där låg folkhemstanken död
Gud borde dragit i bromsen för världsalltets gång
Klockorna ringa, fåglarna tysta sin sång
Nu är det dags att vi vaknar
Kliver upp ur vår törnrosasömn
för man mördar våra kamrater
medan vi lever kvar i en dröm
Jag är rädd för marscherande kängor
och skallande rop
Rädda små pojkar som samlas i gäng
och suddas ut till en hop
Jag är rädd för de stora
jag är rädd när de bråkar och slåss
Jag är rädd när de säger:
Du är inte som oss
För oss barn av de stolta projekten
vi som aldrig haft krig
sagan är över, oskuldens tid är förbi
Den är borta som pojken vid sjön
han kommer aldrig tillbaks
Luften darrar av oro, av hot och av hat
Vädra ut, öppna upp alla fönster
sluta låtsas som om ingenting hänt
sånt där finns väl bara hos andra
Det är här hos oss som nånting har hänt
Jag är rädd för marscherande kängor
och skallande rop
Rädda små pojkar som samlas i gäng
och suddas ut till en hop
Jag är rädd för de stora
jag är rädd när de bråkar och slåss
Jag är rädd när de säger:
Du är inte som oss
Stålskodda kängor ger makt
för kroppen är mjuk
Att den starke har rätt
den tanken gör mig sjuk.
Slå in skallen på fienden, svartskalle, jude och bög
Jag sparkade mot skallen, inte trodde jag att han skulle dö.
Snart täcks jorden av mörker
ett urtida ingenmansland
Där står vi till sist i skogen
vid sommarens strand
Bakom mina ord lurar fasan
och sorg över han som försvann.
Du, som borde varit hans bror och kamrat:
Fienden var aldrig han
Jag är rädd för marscherande kängor
och skallande rop
Rädda små pojkar som samlas i gäng
och suddas ut till en hop
Jag är rädd för de stora,
jag är rädd när de bråkar och slåss
Jag är rädd när de säger:
Du är inte som oss
av Rikard Wolff 1997
