* Nattfari *

Även idag går vi upp tidigt och vi kommer iväg strax efter nio. Några hotellgäster liftar med oss och vi släpper av dem vid hamnen i Argostoli. Vi har planerat att ta oss genom stan via strandpromenaden för att slippa åka inne i stan, det verkar vara hyfsat lugnt och smidigt. Tyvärr har vi missbedömt kartan, en stor del av strandpromenaden är enkelriktad och eftersom vi hamnat i den hetsiga morgonrusningen finns ingen möjlighet att stanna och vända - det är bara att bita ihop, köra igenom Argostoli och hoppas att vi kommer rätt. Jag blir superstressad, men allt går bra och vi kommer helskinnade ut på andra sidan stan.

Vi kör längs kurviga vägar genom ett sagolikt, grönskande bergslandskap. Överallt växer olivträd, citronträd, tallar och enar. Husen i de små byarna är klättrar längs bergsidorna och här och var ser man ruiner efter den stora jordbävningen som 1953 förstörde en stor del av bebyggelsen på ön.




Första stoppet bli Drogati Cave, en enorm droppstensgrotta djupt nere i berget. Vi har tur och kommer strax före den första turistbussen, så det blir ingen trängsel.






Vi far vidare mot Melassani Lake, en underjordisk grottsjö strax utanför byn Sami. Man upptäckte sjön då delar av taket rasade in. Vattnet här kommer från Argostoli, rinner genom hela ön och mynnar ut i sjön i just den här grottan.
Vi åker ut på sjön i små roddbåtar och vattnet är otroligt klart - djupet är över 10 meter och man ser ändå botten glasklart!






Vi åker upp till den mysiga lilla fiskebyn Agia Emfia. I hamnen ligger många lyxiga segelbåtar och här finns ett flertal resturanger och butiker.




Vi hittar en fin liten klapperstensstrand bakom udden och jag svalkar mig en stund medans Stefan vilar i skuggan under träden. Han är en riktig badkruka och tycker att medelhavet är för kallt för att bada i trots att det måste vara 24-25 grader i vattnet...
Vi slår oss ned på ett litet fik och tar en greksallad och Saganaki. Saganakin är underbar, men värsta fettbomben och dessutom inte bra för min laktoskänsliga mage. Jag ser ut som om jag är gravid i sjätte månaden resten av dagen...





Vi far tillbaka genom byn Sami och vidare ut till stranden Antisamos. Vägen dit är en rysare...den är smal och kurvig med branta stup utan vägräcken på några av de läskigaste ställena. Men det är omöjligt att vända, det är bara att gilla läget och köra på.




Klapperstensstranden är helt fantastisk! Havet är alldeles klart och skiftar i olika blå nyanser. Bakom stranden tornar sig höga berg upp, med växtlighet ända ned till strandkanten.



Dock ligger tanken på att vi måste tillbaka upp samma läskiga väg och stör lite grann...men det går över förväntan och det är faktiskt inte så farligt. Både vi och alla vi möter tar det lugnt och kör sakta och vi är snart uppe igen.

Vi far vidare genom bergen ned mot Poros, en mysig liten by nere vid havet. Där stannar vi och äter middag. Det blir Sovulaki och Giros Pita, ungefär som kebab fast med fläskkött och pommes frites och lite annan kryddning. Det är jättegott och vi blir proppmätta, dessutom kostar det bara 1,80 euro per person.
Vi tar en grekisk kaffe nere på strandpromenaden och servitören frågar om vi kommer från Sverige. Han berättar att hans bästa kompis kommer från Gotland och att han kan lite svenska.





Vi bestämmer oss för att ta kustvägen från Poros ned till Skala. Det visar sig vara en mycket vacker väg och vi passerar en hel del små stränder på vägen.




Vi gör bara ett kort fotostopp i Skala, vi börjar bli trötta och vi vill hinna hem innan det blir mörkt. Skala känns väldigt mysigt, stränderna är längre och bredare här än i Lassi, och mer luft och rymd. Fullt med fina tavernor att välja på. Här skulle vi absolut kunna tänka oss att bo om vi återvänder till Kefalonia igen!