22/2 Poda Island
Sovmorgon idag med...jag börjar tycka att det känns segt att ingen vill gå upp på morgonen. Vi har inte åkt till andra sidan jorden för att sova bort halva tiden! Vid halvtio kommer vi iväg till frukosten och vi bestämmer oss för att åka ut till Koh Poda, som ligger strax utanför Ao Nang. Vi köper frukt av samma tjej dagarna innan och hon ler och plockar fram det vanliga: en stor klase bananer , 6 stora bitar ananas och 6 små påsar melon.
Vi köper båtbiljetter och sätter oss att vänta på att det skall komma fler som vill åka till samma ställe - de åker inte förräns båten är fylld. Efter en halvtimmes väntan kommer ett gäng fransmän och vi kommer äntligen iväg.
På Poda är det redan packat med folk, men det gör inte så mycket. Det är vackert, vattnet är härligt och solen skiner. Vi sätter oss i skuggan och låter barnen bada och snorkla bland alla småfiskar.
Längst bort vid ena strandändan sitter ett gäng trötta apor i träden och vilar sig.
Vi äter lunch i resturangen och det är förvånansvärt billigt för att vara den enda resturangen på ön. Mat och dryck går på 18:- per person. Personalen skojar lite med Lilla T, och hon avfyrar sina charmigaste leenden. Brevid oss sitter en familj som verkar ha fyrlingar i Lilla T´s ålder - där ligger vi i lä!
Efter lunchen promenerar vi längs stranden. Ju längre bort vi kommer, desto mindre folk. S och Lilla T orkar inte gå längre efter en stund, så de stannar och badar medans jag och de övriga barnen fortsätter. Till slut är vi ensamma. Bakom oss tornar höga klippor upp sig och vattnet är klarblått så långt ögat kan nå.
På kvällen går vi till en hårsalong och Lilla T får fina flätor i håret. Det är väldigt praktiskt då man badar så mycket. P passar på att klippa sig, det går rasande fort, blir hur snyggt som helst och kostar bara 40:-!
Vi tar en tuk tuk till den norra delen av stranden. Vi köper fina halsband och armband till barnen och tar en pannkaka på stående fot till middag, ingen är särskilt hungrig.
Jag ordnar en minibuss med förare till morgondagen, vi vill åka ned mot Klong Thom.
Ikväll kryllar Ao Nang av folk och vi drar oss tillbaka mot hotellet.
När barnen somnat och jag och S sitter på verandan och betraktar ödlorna som kivas om insekterna uppe i taket. Man kan inte ens ana larmet ute på huvudgatan, allt är stilla och ljudet från insekterna är allt som hörs.
Vi köper båtbiljetter och sätter oss att vänta på att det skall komma fler som vill åka till samma ställe - de åker inte förräns båten är fylld. Efter en halvtimmes väntan kommer ett gäng fransmän och vi kommer äntligen iväg.
På Poda är det redan packat med folk, men det gör inte så mycket. Det är vackert, vattnet är härligt och solen skiner. Vi sätter oss i skuggan och låter barnen bada och snorkla bland alla småfiskar.
Längst bort vid ena strandändan sitter ett gäng trötta apor i träden och vilar sig.
Vi äter lunch i resturangen och det är förvånansvärt billigt för att vara den enda resturangen på ön. Mat och dryck går på 18:- per person. Personalen skojar lite med Lilla T, och hon avfyrar sina charmigaste leenden. Brevid oss sitter en familj som verkar ha fyrlingar i Lilla T´s ålder - där ligger vi i lä!
Efter lunchen promenerar vi längs stranden. Ju längre bort vi kommer, desto mindre folk. S och Lilla T orkar inte gå längre efter en stund, så de stannar och badar medans jag och de övriga barnen fortsätter. Till slut är vi ensamma. Bakom oss tornar höga klippor upp sig och vattnet är klarblått så långt ögat kan nå.
På kvällen går vi till en hårsalong och Lilla T får fina flätor i håret. Det är väldigt praktiskt då man badar så mycket. P passar på att klippa sig, det går rasande fort, blir hur snyggt som helst och kostar bara 40:-!
Vi tar en tuk tuk till den norra delen av stranden. Vi köper fina halsband och armband till barnen och tar en pannkaka på stående fot till middag, ingen är särskilt hungrig.
Jag ordnar en minibuss med förare till morgondagen, vi vill åka ned mot Klong Thom.
Ikväll kryllar Ao Nang av folk och vi drar oss tillbaka mot hotellet.
När barnen somnat och jag och S sitter på verandan och betraktar ödlorna som kivas om insekterna uppe i taket. Man kan inte ens ana larmet ute på huvudgatan, allt är stilla och ljudet från insekterna är allt som hörs.
Kommentarer
Trackback
