28/2 Vidare mot Khao Lak

Oj, vilken dag...

Det känns vemodigt att lämna Somkiet Buri Resort, vi har trivts så bra där, men vi känner oss färdiga med Ao Nang, ialla fall för den här gången. Nu skall det bli kul att se något annat och vi är väldigt nyfikna på Khao Lak.

Förmiddagen flyter på fint. Vi packar, äter frukost och slappar vid poolen. Hotellet bjuder på Lilla T´s frukostar de här dagarna, de vill inte ha betalt. Vi har nog varit bra middagsgäster, vi har ofta valt att äta middag i deras resturang eftersom det är så mysigt och maten är både bra, välkryddad och billig.
Vi checkar ut och minibussen jag bokat kommer och hämtar upp oss på utsatt tid. Precis innan vi kliver in börjar det spöregna och vi får springa för att inte bli dyngsura på de få metrarna mellan hotellfoajen och bilen.

Resan mellan Ao Nang och Khao Lak tar ca 2,5 timmar och det blir lite obehagligt. Det regnar, sikten är dålig och föraren gör ideligen tokiga omkörningar. Dessutom är han trött och slår sig själv lite lätt då och då för att hålla sig vaken. Efter att ha stannat och köpt kaffe blir han lite piggare, tack och lov.
Till slut är vi iallafall framme i Khao Lak och vårt hotell Suwan Palm Resort helskinnade.

Då börjar strulet. Trots att vi bokat och slutbetalat är de överbokade och har inget rum åt oss förräns imorgon bitti! Istället blir vi dumpade på deras systerhotell Mohin Tara en halvmil bort. Visserligen är det nybyggt och mycket fräsch, men ligger längs en dammig landsväg långt bort från strand, resturanger och affärer, deep in the middle of nowhere och dessutom fullt av missnöjda och besvikna svenskar som hamnat här ospecat med Fritidsresor. Maten är dyrare än hemma, och personalen rätt otrevlig.

Visserligen får vi löfte om att imorgon efter frukost få ett stort, fint rum med seaview och balkong, men ändå.
Det tar energi att hålla på att flytta ungar och packning och det känns som om vi förlorat en dag av semestern. Efter ett samtal med vår hotellbokare i Thailand som i sin tur kontaktar hotellet, går Suwan Palm med på att kompensera oss ytterligare med gratis frukost för barnen resten av vistelsen, vilket ialla fall är värt ett par hundra kronor.
Men det känns ändå lite snopet.

image334

Jag och S surar i varsin solstol medans barnen nöjda leker i den stora, fina poolen. Framåt seneftermiddagen rycker vi upp oss och tar hotellets shuttlebuss ned till Nanthong Beach. Vi pratar med en familj med småbarn som har fått nog och lämnar hotellet för att åka till Patong istället.

Väl nere vid den fina stranden börjar lugnet i kroppen att komma tillbaka. Det ser underbart ut, stranden är lång och vidsträckt med mycket luft och rymd, andamansjöns vågor brusar i bakgrunden. Inga försäljare, solstolar eller parasoller.
Vi tänker att det här blir nog bra imorgon. Här kommer vi att trivas.

Vi promenerar längs stranden och går in på Khao Lak Andaman resturant. Här får vi fantastiskt god mat och underbar havsutsikt för inga pengar alls.

image333

Vi går längs strandgatan och tittar på lite utflykter...det ligger på ungefär halva priset mot vad vi räknat med. Vi bokar en privat utflykt till Khao Sok med elefantridning och kanot på floden om ett par dagar, det blir märkligt nog samma pris som en join-in-trip.

Vi tar en taxi upp till Ladda Resort på Bang Niang Beach där vi träffar Henrik, som skall arrangera vår ceremoni.
Vi pratar om de sista detaljerna och han har förstått precis hur vi vill ha det. Vi känner att detta kommer att bli jättebra. Henrik berättar att vår vigsel kommer att bli den sista som han arrangerar, men att han eventuellt kan komma att göra undantag i framtiden om det gäller gäster som stannar för en längre tid.

Väl tillbaka på Mohin Tara sjunker humöret igen, de vill ha betalt för frukosten för 6 personer, trots att jag redan betalt. Jag blir förbannad, vilket förstås inte leder till något alls...i Thailand är det helt lönlöst att bli arg. Men jag får dem iaf att ringa ned till Suwan Palm som förklarar läget för dem och de backar om frukostnotan.
Däremot tänker de inte längre ordna med transport till andra hotellet som var överenskommet, utan de tycker att vi skall trängas med barn, all packning och övriga resenärer på den lilla shuttlebussen imorgon...det återstår att se hur det blir med den saken.

Lyckas somna vid ett-tiden men oron gnager lite...vad gör vi om de fortfarande inte har något rum åt oss imorgon?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0