* Nattfari *

Är hemma och mellanlandar, det var dags för att bunkra lite mer mat, tvätta och ladda båtbatterierna. Men vi räknar med att åka ut igen på måndag.
Vi har haft fina dagar ute i skärgården, trots att vädret inte var så kul. Det har varit mulet och kyligt, men tack och lov inget regn bortsett från ett rejält regn/åskväder natten till fredag - det öste ned hela natten och vi hade en mindre översvämning på kapellet. Dock fick vi en riktigt fin hemresa idag, solen sken på oss hela eftermiddagen och vindarna var varma och behagliga. Härligt!

Det var tack och lov både varmt och torrt i båten trots det kyliga vädret, och vi behövde inte använda värmaren - kapellet räckte bra. Vi kom också på att sittplatserna inne i doghouse fungerar utmärkt som fullängds-minikojer för den yngsta besättningen, så vi har kunnat sova hur bra som helst utan trängsel. Jag är förvånad över hur bra man får plats i den lilla båten! Denna gång hade vi visserligen inte 55-kilos schäfer med oss, men ändå...

Det känns också att man börjar få rutin på allt det praktiska, att lägga till, att laga mat på det lilla spritköket, diska (E sköter disken och åtar sig uppgiften med stor nogrannhet och fokus), vattenhantering, packning...allt går nu ganska smidigt och tar mindre och mindre energi. Vi börjar alla känna oss hemma i båten, nu känns det verkligen att den är "vår". Är väldigt glad att vi lade ned lite tid på att fräscha till den efter köpet!
Dessutom har vi klarat oss ganska bra att navigera utan GPS - vi var lite oroliga hur det skulle gå först eftersom vi båda är ganska gröna på att läsa sjökort, men det har fungerat väldigt bra.

Barnen har fått kastspön och de har tillbringat dagarna med att öva sin kastteknik med stor koncentration och engagemang. De yngre kastar utan krok och är lika nöjda för det...det är bara tonåringen som fiskar "på riktigt".

S har också roat sig med att trycka på larmknappen till oljetrycksmätaren lite då och då, vilket leder till att jag hoppar högt, blir livrädd och tror att motorn har gått sönder. Jag går på det varje gång och han tycker att det är sanslöst roligt...
Hans sadistiska humor har dessutom smittat av sig på hans avkomma - då S tömde porta pottin i vår toalett kom E ned och visade mig vaskrensaren med ett skräckslaget ansiktsuttryck, följt av ett elakt skratt. Jag hann få hjärtat i halsgropen innan jag förstod att han skojade...