* Nattfari *

Tyvärr har det varit lite tyst härinne den senaste veckan, men jag hoppas på att snart vara tillbaka igen!

Idag kom mitt efterlängtade paket från Bangkok!
Jag är grymt imponerad att det gick så snabbt, hade räknat med att det skulle ta flera veckor för skivorna att komma fram, och efter en snabb genomlyssning inser jag att det nog snart blir fler beställningar därifrån.

Thai-stämningen är nu på topp - fattas bara en kall Chang, lite vågskvalp och sand under fötterna...

Lilla T vill rita och ritpapprena är sedan länge slut.

- Mamma, kan vi inte gjöra som fröknarna på dagis gör då papprena är slut??? De går och köper papper.

Den här vackra tavlan pryder nu min hall!
Jag har fått den av min väninnas syster som målat den.
Kontrasten mellan de färgstarka husen och den nästan transparanta flickan gör att tavlan känns drömsk och magisk... hon gör så fantastiskt kreativa målningar och jag bara älskar den här!

Jag är fortfarande barnsligt förtjust i att vi skaffat Spotify...helt underbart att hitta gamla låtar som man inte har hört på evigheter.
Denna är en helt underbar låt av Bob Geldof, minns att jag kunde lyssna på den hur många gånger som helst.

I torsdags kväll fick jag en chackrabalansering med stenar av en väninna, det var verkligen var starkt och kraftfullt och jag kände att detta vill jag också använda mig av. Jag har hittills bara provat stenar i meditation och som smycken, men aldrig i mitt reikiutövande.
Igår blev det en utflykt till kristallrummet där jag köpte sju spetsar av bergskristall samt en ametist.



Det blev även en stor Limegrön serpentin som jag kände direkt att jag behövde just nu...då jag läste vad den är bra för var det en riktig fullträff!

Nu är det snöstorm här...

Nu skall det bli grymt skönt med helg!
Veckan som gått har varit riktigt tuff, inte pga några yttre omständigheter utan mer för att jag har varit så otroligt trött. Jag har varit helt dränerad på energi och känt mig allmänt skum, groggy och konstig i kroppen och känt mig totalt utmattad trots 10 timmars sömn på nätterna.
Dock känner jag att krafterna börjar återvända nu och jag hoppas att nästa vecka blir bättre.
Jag skall även skärpa till mig gällande maten, det har varit lite väl mycket skåpätande och alldeles för stora portioner sedan vi kom hem. Att dra på mig dåliga vanor igen får mig ju knappast att må bra heller...

Det blev ingen vidare start på vardagslivet igår.
Framåt eftermiddagen hade jag rejäl huvudvärk, värk i kroppen samt ont i ögonen, hade svårt att titta utan att kisa. Kändes som om det var något skit som höll på att bryta ut...jag somnade redan vid åttatiden efter att ha lagt barnen och sov till halv sex på morgonen. Dock känner jag mig mycket bättre idag, så troligtvis var det bara migrän igen.

Jag kände även viss oro över att ha dragit på mig något i Thailand, vi fick alla massor av myggbett trots myggstift och myggspray och det förekommer denguefeber på alla de platser vi var.
Dock är ikubationstiden upp till 10 dagar, så vi borde snart vara safe...

Jaha...då var det slut på ledigheten. Imorgon börjar allvaret igen, med dagis, skola och jobb. Tillbaka i ekorrhjulet.
Det känns alltid tufft att komma tillbaka till vardagen igen, men jag tror att det kommer att gå ganska bra den här gången. Vi har hamnat i fas rent tidsmässigt, alla är vid gott humör och barnen ser fram emot att få träffa alla kompisar igen imorgon. Dock har jag grymt snömos i huvudet och är segt långsam i både reaktion och tanke...antar att det är lite jetlag som gör sig påmind.

Jag är fortfarande kvar i det lugna och behagliga Thai-tempot vi kom in i på Lanta och skall försöka stanna kvar i den känslan ett tag till. Det har känns som om vi har varit borta väldigt länge den här gången, dagarna och veckorna rusade inte iväg som de brukar göra då man har semester. Vi hade ett par riktigt fina veckor och jag hade inte velat göra nånting annorlunda.

Och det gläder mig att våren och värmen faktiskt är här nu och att sommaren närmar sig sakta, men säkert.

Till min stora lycka hittade jag en sida som säljer thai-musik online och beställde tre nya CD med Job 2 do!
Hoppas bara att de dyker upp nu, men det var såpass billigt att jag kan leva med det utifall att skivorna skulle försvinna på vägen...allt kostade bara 212:- ink frakt.
Skivan vi köpte i Thailand har gått varm hela dagen...

Vi träffade på många fina blandrashundar i på Koh Lanta.
Det var härligt att se hundar som såg ut att må bra, till skillnad från alla de vanskötta och övergivna "Sio-dogs" vi såg i BKK. Det var sorgligt...tassar som växt fel pga långa klor som aldrig blivit klippta, stora infekterade eksem och vi såg tom en hund vars hela hud var som en enda stor sårskorpa.

På Lanta sprang hundarna visserligen löst på gatorna och stränderna, men de flesta vi träffade på var i ganska bra skick. Många hade också halsband. De hade fin päls och klara ögon, och de kom gärna fram och hälsade och skyggade inte för människor.




Söt valp vi träffade på under en promenad längs Long Beach





Den här tiken höll oss sällskap under en lunch på Klong Dao-stranden. Hon hade också sökt skydd på resturangen undan åskvädret.





Kompisar!





Denna hund kom och lade sig brevid mig senare på kvällen då jag och S tog en öl på Sancunary beachbar  brevid vårt hotell. Den hade uppenbarligen loppor då den kliade sig precis hela tiden...i övrigt såg den väldigt fin ut.





Liten hund som gjorde mig sällskap under en morgonpromenad på stranden.





Skymningsbus på Klong Dao





Tiggande valp på Koh Kradan



...och katter!



Fin liten katt som bodde på Good days. Den höll ofta till i resturangen...



...eller i strandbaren!





Liten, kelig kattmamma som bodde under Sunda Resort´s resturang. Hon och hennes kattungar fick mat och mycket gos från både personal och gäster.

Överallt i Thailand hittar man dessa ödlor...vi har sett alltifrån små baby-geckos till tvåmeters-varaner.




Denna hittade vi i ett träd vid "apberget" brevid Ao Nang-stranden. Den var ganska stor och inte ett dugg skygg, man kunde nästan klappa den.




Detta fina exemplar bodde vid vår bungalow på Sunda Resort. Han kom fram lite då och då!




Denna lilla gecko-ödla höll mig sällskap vid ett toabesök på en resturang i Klong Dao.




Stor varan på Koh Rok. Den har just satt i sig ett stort fat med kycklingrester.

Vi köpte på oss lite thaimusik under resan, bla Carabau och en skiva med reagge-gruppen Job2do. Skivan visade sig vara grymt bra!
Känslan av att sitta i en mysig strandbar på kvällen och dricka en kall Chang under stjärnorna, med fötterna i sanden...den infann sig direkt!

Denna CD kommer jag att vårda ömt!



Job2do

Nu är vi hemma igen efter nästan ett dygns resa!

 

Timmarna på Suvarnabhoumi airport gick förvånansvärt fort. Vi letade rätt på vår gate, gjorde lite läxor och åt middag på Burger King. Det gick på hutlösa (i thailändska mått) 400:- och ingen orkade äta upp de enorma portionerna vi fick...helt bortkastat! Sedan shoppade vi upp de sista bahten på lite torkad frukt, rökelse samt en mycket bra guidebok om Krabi. Plötsligt var det dax för att gå till gaten och boarding!

 

Vi träffade en annan svensk familj som suttit på flygplatsen sedan tre på eftermiddagen...tydligen var det demonstrationer och oroligheter i BKK igen och denna gång hade 20.000 taxichaufförer spärrat av vägar vid parlamentet och hotat utöka aktionen i protest mot den rådande regimen. Det fanns mao viss risk att det skulle kunna bli knepigt att ta sig in till flygplatsen, så de hade åkt redan 12 timmar innan planet gick.

Vi tackade vår lyckliga stjärna att vi hade valt att ta BKK på ditvägen...

 

Efter boarding blev vi två timmar försenade pga att ngn elektronik i navigationssystemet på planet gått sönder strax innan take-off, så den var tvungen att bytas ut och testas innan vi kunde lyfta. Det blev 13 timmar på planet istället för 11...segt! Dock lyckades vi alla somna ganska snabbt och sov förhållandevis bra på planet. Lilla T somnade redan vid gaten strax före 12. Vi hade varit oroliga för att det skulle bli en riktigt jobbig hemresa då hon var på ett rasande dåligt humör då vi lämnade Krabi...men det gick över förväntan.

 

Att komma hem kändes också helt OK, det var visserligen ganska kallt (vi har ju vant oss vid 39 grader i luften och 30 i vattnet...) men det var en strålande fin vårdag, på eftermiddagen var det faktiskt 15 grader, och solen sken. Dagen tillbringades med att packa upp, kolla på det vi filmat under resan, städa, tvätta, gå igenom posten, leta fram vårkläder och försöka att hålla oss vakna. Det lyckades rätt bra, ungarna hade sovit såpass bra på planet och de gick och lade sig vid åtta på kvällen. Jag och S somnade vid niotiden så jag tror att jet lagen inte blir lika jobbig som förra gången, vi kommer nog ganska snabbt att vara i fas igen. Vi har ju också några dagar på oss innan vardagen börjar igen.

 

Man blir snabbt väldigt lat...vi har ju varken tvättat, städat eller lagat mat på tre veckor. Det närmaste vi kommit i städväg är att hänga upp blöta badkläder och saronger samt burit tvättpåsen till och från receptionen...

Sawadee Kaa!
Just nu sitter jag pa flygplatsen i Krabi, och vantar pa att vart flyg mot BKK skall avga. Vi var ute i val god tid, sa det blir lite vantan...har hyrt ett gang datorer till oss och ungarna pa internetfiket har, gor vantan lite lattare!

Dagen har tillbringats pa Ao nang-stranden. Det blev en fin formiddag med bad och massage...ett bra avslut pa resan. Vi gick till samma massagehydda som sist och vi blev mycket val mottagna. Solstolar, gratis frukt och kaffe samt forstklassisk massage. Dessa massorer var utbildade pa What Po i BKK, och det var en enorm skillnad mot den strandmassage vi fick pa Lanta. E fick samme gamle man som masserat mig haromdan, och han var riktigt nojd.

Vid tvatiden borjade det regna som vanligt, men denna gang regnade det riktigt rejalt, det var som att sta i duschen! Jag parkerade familjen i en butik och sprang ut och fixade en tuk tuk - det regnade helt sjukt mycket, har aldrig varit med om ngt liknande!
Det bildades forsar av vattnet som rann utmed vagarna och alla blev fullkomligt dyngsura pa de 5 meterna mellan butiken och tuk tuken.

Pa hotellet motte hotellets underbara personal upp oss med paraplyer och torra handdukar. Efter en lunch i resturangen badade ungarna i poolen och vi packade det sista.
Da vi akte borjade det regna igen och chaufforen berattade att det aldrig brukade regna i april...dock maste jag saja att det daliga vadret inte gjort sa mycket, vi har fatt flera timmars sol nastan alla dagar och det har bara varit tva kvallar och ngn formiddag som regnat bort.

Forhoppningsvis hittar vi nanstans att surfa pa flygplatsen i BKK, det blir segt med 4,5 tim vantan dar innan planet mot sthlm gar. Vi kommer dessutom att fa vanta pa transit-omradet...hur trist som helst!

Men nu ar det dax att ga igenom alla sakerhetskontrollerna. * vinkar*

(Shit vad konstig texten blir utan prickar *S*)

...från Thailand.
Dagen har vi tillbringat med massage för nästan hela familjen på Ao Nang-stranden samt fått uppleva ett helt otroligt slagregn.
Hinner inte skriva mer nu, vi måste snart checka ut. 19 timmars resa väntar innan vi är hemma på svensk mark igen!

Även igår åkte vi ut till Railey, vi hade sovit länge och det kändes som en lagom utflykt.
Det är inte riktigt lika enkelt att ta sig till stränderna här som på Lanta, där tog man bara på sig badkläder och badtofflor och promenerade 50 meter, här tar man först tuk tuk till Ao nang och därifrån longtail ut till öarna, där de fina stränderna finns.

Idag ville Stora T paddla, så hon S och P hyrde kajak medans jag stannade och passade barnen. De hittade stora blad och nötter, och lekte sedan resturang under de skuggande träden. Jag tog massage och vi åt massor av drakfrukt, bananer och ananas. Vi stannar på en minimarkt varje morgon för att köpa med oss frukt och fika, det blir väldigt dyrt att köpa allt på stranden då vi är så många.







Dags att åka tillbaka till Ao Nang


Vid tvåtiden dyker de mörka molnen punktligt upp, och vi hinner precis in i en longtail tillbaka innan regnet kommer. Dock blir det inget monsunregn idag, bara en skur. Dock är det mulet resten av dagen och efter ett par timmar vid poolen och några fruktshakes (de gör verkligen de godaste shakarna i Thailand här på Sunda Resort!) tar vi en tuk tuk till Tesco Lotus för en sista shoppingtur.

Det blir ett par converse-skor till Stora T, ett par riktigt fina skinnsandaler till S och glittriga Fin-flip flops till Lilla T. Vi köper även på oss en särskilt sorts kaffekarameller vi bara har hittat här i Thailand och som är grymt goda, några skivor med Carabau och Job2do (Thai musik) samt antibiotikasalva till våra infekterade bett. Skönt att slippa gå till doktorn det första man gör hemma...
Många tittar och pekar på oss och man hör ibland ordet "farang" (betyder västerlänning på thai) då man går förbi. Man väcker uppmärksamhet så fort man rör sig utanför turiststråken. Ibland känns det helt OK, men ibland blir det faktiskt lite jobbigt, framförallt för barnen.

Då vi kommer hem packar vi och flyttar över alla grejer till mitt och S rum, imorgon bitti skall vi lämna nyckeln till barnens rum. Vi har bett om sen utcheckning på ett av rummen så vi kan ha det ända fram tills vi åker ikväll. Det kostar 200:- men känns som om det är värt det för att slippa en massa krångel och kunna njuta av den sista dagen utan bök.

Idag sov alla länge, så det blev longtail ut till Railey. Där hade vi ett par fina timmar med sol och bad. S blev lite trött på strandlivet, så han och killarna hyrde en kajak och paddlade runt railey-klippan bort till Phra nang.



Här gör de sig iordning...




Killarnas kajak är under klippan till höger




Ovädret börjar ruilla in över vackra Railey Beach


Framåt eftermiddagen dök de välbekanta molnbankarna upp och vi åkte tillbaka till Ao Nang. Där såg det ut att klarna upp, så vi gick bort till Ao Nang-stranden för att ta lite massage.
Vi hann precis in i massagehyddan innan regnet började vräka ned, och denna gång var det ingen liten skur utan riktigt rejält monsunregn. Det ösregnade sedan i flera timmar och fortsatte även under kvällen. Så trist!

Ungarna parkerades i hyddan med en skål frukt och en hundvalp medans jag och S blev ompysslade. S valde rygg/nackmassage och jag ville prova reflexologi. Det var en äldre massör som masserade mig, och han kunde verkligen sitt jobb! Då han tryckte på olika punkter på fötterna och benen gick det energiströmmningar i händer, axlar och huvud. Det kändes väldigt bra och jag känner verkligen att det har dragit igång saker i kroppen.
Han gjorde även vad jag tror var en bäckenkorrigering, samt drog och tänjde i min onda axel.  Fashinerande att han kunde lokalisera var jag har problem, bara genom att känna på fötterna.
Vi tog båda även ansiktsmassage och fick ansiktet insmort med oljor och gurka samt fick gratis manikyr och pedikyr under tiden...så sanslöst lyxigt! Detta gick på ca 125:- per person och vi fick med oss en hel kasse frukt då vi gick.

Då vi kom hem badade ungarna i poolen trots regnet,  temperaturen i poolen var badkarsvarmt så det var rätt skönt!
Nu är klockan sex och det regnar fortfarande...det får bli middag på hotellet idag och jag hoppas att det klarnar upp så vi kan ta en tur in till Ao Nang lite senare. Jag har inte shoppat något sedan BKK så nu vill jag gå på shoppingrunda!




Regnet vräker ned...
I bakgrunden syns mosken som ligger i närheten.

Som vanligt har jag vaknat tidigt före resten av familjen. Det blev sent igår, så jag skall nog låta dem sova längre idag...
Jag sitter här på verandan och skriver, slåss med mosqitos och lyssnar på syrsor, grodor, fåglar och en tupp som gal i närheten och ser solen gå upp mellan träden.

Nu börjar den här resan närma sig sitt slut, i övermorgon är det dags att åka hem igen. Förra gången kändes det riktigt tungt, och vetskapen om att resan snart var slut nästan förstörde de sista dagarna vi hade i Thailand. Det är svårt att förklara, men jag kände en enorm sorg över att behöva lämna Thailand och återvända hem.

Så känns det inte idag, trots att den här resan har varit minst lika bra. Kanske är det för att livet ser lite annorlunda ut nu . För ett år sedan hade vi en hel del saker att ta tag i då vi kom hem, och vår resa blev på många sätt en flykt från den verklighet och vardag som vi inte riktigt mådde bra i. Nu har det mesta ordnat upp sig och även om livet stundtals är stressigt och jobbigt, så överskuggar det inte längre hela tillvaron.
Jag tror också att det beror på att vi verkligen kunnat ta dagarna som de kommit och helt stannat upp i tillvaron för att bara vara i nuet. Man upplever så mycket mer då tankarna inte hela tiden är någon annanstans.

Nu känner jag en stor tacksamhet över de fina veckor vi har haft här på andra sidan jorden. Visst känns det lite trist att de snart är slut och jag hade gärna stannat lite längre här. Men det känns ändå bra att komma hem nu. Det skall bli härligt att träffa släkt och vänner igen, och barnen saknar sina kompisar. Vi märker också att de börjar gå varandra lite på nerverna nu efter att ha umgåtts intensivt och varit så nära inpå varandra så länge.

Och jag vet att jag kommer att komma tillbaka, Thailand har en särskild plats i mitt hjärta och hit kommer jag alltid att återvända.

Imorse väckte jag obarmhärtigt upp familjen redan vid sju, släpade iväg dem till frukost redan 7.45 och vid nio hyrde vi en långsvansbåt nere vid longtailstationen och åkte ut till Koh Hong, en favorit från förra året.





På Koh Hong finns en lagun man når genom en liten kanal samt en helt underbar, halvmåneformad sandstrand med smaragdgrönt vatten, inramad av flera hundra meter höga kalkstensklippor.





Vattnet är fullt av små tigerrandiga fiskar och vi sår även en mycket stor needlefish. Den var säkert 80 cm lång och mycket respektingivande! Man skall vara lite försiktig med dem har jag hört, vi träffade en kille på Koh Lanta som blivit attackerad av en och blivit biten i ansiktet. Vi såg även papegojfisk, sjögurka och en hel del andra fiskar. Mysigt att kunna snorkla direkt från stranden!
Här finns även varaner, dock såg vi inte några denna gång.





Det finns också en liten naturstig man kan gå. Inne i skogen ligger flera gamla trasiga båtar som minne efter tsunamin.

Idag fick vi känna på hur snabbt vädret kan slå om. Från klarblå himmel till mörka moln, regn, åska och kraftig vind tog det bara 10 min. Vi packade ihop oss för att åka hem, och dåv isade det sig att vår longtailkille åkt och ankrat upp någon annanstans. Bara att gilla läget och vänta!
En annan longtailkille berättade att två båtar kantrat utanför Hong i förra veckan då de överasskats av hårda vindar och flera personer hade hamnat i vattnet. De var lite extra försiktiga nu, och tänkte inte gå ut förrens vinden mojnat. Bra!

Efter en stund kom vår longtailkille tillbaka och vi gjorde oss klara att åka. Då han sade åt oss att ta på flytvästarna innan vi gick ut började jag bli orolig...det har aldrig hänt förut på någon båtresa i Thailand att vi blivit ombedda att ta på oss flytvästar. Då vi rundat udden förstod vi varför. Trots att det inte blåste så mycket längre, så gick det rejält höga vågor och båten krängde och gungade mycket obehagligt. Det var just detta jag varit rädd för, att hamna i en öppen båt på öppet vatten i hög sjö.
Allt gick dock väl och det var aldrig någon fara, det enda som hände var att vi var ordentligt blöta då vi kom fram till Ao Nang - det stänkte rätt bra på vägen hem.

På kvällen gick vi och åt middag på det hotell vi bodde på förra året. De kom ihåg oss, lustigt nog (vår stora familj måste ha gjort intryck...) Dock var Somkiet inte riktigt sig likt, grannhotellet hade smackat upp en hög hotellbyggnad precis bakom, vilket förstörde djungelkänslan lite. Dock såg vi bara resturangdelen, rummen är säkert fortfarande lika mysiga.

Efter midsdagen gick vi på skönhetssalong. Det blev klippning av alla ungarna, pedikyr och manikyr för mig samt manikyr för Lilla T. Allt detta kostade tillsammans ca 300:-
Sjukt billigt!

Idag fick vi erfara nackdelen med ett mysigt utebadrum...

Efter middagen tänkte vi ta oss ett litet kvällsdopp, poolen är så mysigt upplyst på kv'ällarna.
Då jag gick in badrummet fick jag en chock...på väggen vid duschen satt en grymt stor och äcklig spindel! Det var det största jag sett (bortsett från tarantellorna på skansenakvariet förstås...) och det fanns inte en sportslig att jag skulle våga ta kål på den här besten själv. Ingen annan anmälde sig frivillig heller.
S fotade den och gick till receptionen, och kom snart tillbaka och meddelade att de sagt att vi absolut inte skulle röra den. Mao kunde den vara giftig...gulp!
Efter någon minut kom vakten och fastighetsskötaren och operation spindeljakt startade! Ungarna trängdes i dörröppningen för att beskåda jakten med skräckblandad förtjustning.
Efter ett misslyckat försök att slå ihjäl odjuret lyckades de till slut få in den i en handduk och mosa den ute på gården. De letade sedan igenom hela badrummet med ficklampa och hittade då ett andra kräk, som gömt sig mellan tegelpannorna. Man såg bara de sjukt långa benen sticka ut och liksom gripa om teglet...ryser!
E offrade sina fina ätpinnar och med hjälp av dessa samt en tändare lirkades odjuret ut i flera delar. Sedan gasades hela badrummet för säkerhets skull.

Jag kan meddela att vi i fortsättningen kommer att vara på vår vakt då vi går på dass eller duschar i vårt mysiga badrum!




Här är besten! Den är ännu omedvetet om vilket öde som väntar...
Den var ca 7-8 cm lång.
*ryser*

Några bilder från Sunda Resort!




Vårt sovrum




Badrummet




Gångvägen som leder till rummen




Barnens sovrum




En av poolerna

Märkligt nog är detta ett budget-hotell. Ett dubbelrum här för två pers med frukost kostar inte mer än 375:- . En extrasäng ink frukost kostar 140:- och ett barn per rum får bo gratis mot en frukostavgift på 25:-.
Det är så fräscht och servicen är i världsklass. Vi är supernöjda!

Idag tog vi en longtail till Poda Island. Där var sjukt mycket folk, så vi promenerade till andra sidan ön och badade där istället.





Solen stekte som sjutton, så vi byggde soltält av strandmadrassen och sarongerna...det var som att sitta i en stekpanna. det blev många svalkande bad under dagen.
Resturangen på Poda var numera svindyr, så vi köpte Phad Thai och mackor från matbåten istället, det blev även massor av  frukt och lite munkar.
Innan vi åkte tillbaka matade vi randiga små tigerfiskar med banan, det fullkomligt kokade i vattnet av all fisk...









Vi åkte tillbaka till hotellet just i rätt tid, för efter bara någon halvtimme i poolen öppnade sig himlen och regnet vräkte ned. Efter ett tag blev det även åskväder. Nu har ovädret dock dragit  bort och det börjar klarna upp igen. Barnen sitter med sina läxor och det ser ut att kunna bli en fin kväll.

Tyvärr verkar det vara så att internet bara funkar här mellan 8 - 22, de stänger av rautrarna på kvällen...lite trist, det är ju då som man är på hotellet och kan surfa! Uppkopplingen är också ganska seg, och det har varit omöjligt att lägga in bilder, det tar en enorm tid. Dock är det ju gratis, annars brukar internet kosta ca 25 öre i minuten här. Man får en kod för att koppla upp sig på de trådlösa nätverken.

Efter frukost tog vi en longtail till Railey beach.

Railey är verkligen Thailand för mig...höga kalkstensklippor, vit sand, och smaragdgrönt vattten. Vi köpte färsk, saftig ananas på pinne och åt i strandkanten. Ananasen smakar så otroligt mycket bättre här än hemma!

Efter ett par timmar där tog vi en promenad över till Railey East och vidare till Phra nang-stranden. Där blev vi kvar hela eftermiddagen. Där var väldigt mycket folk, vilket var lite förvånande då det ju är lågsäsong. Dock var det inte så mycket västerländska turister utan mest folk från sydostasien, kanske det är någon semesterperiod här just nu?

Phra nang beach är verkligen speciell och klassad som en av världens vackraste stränder. Ungarna lekte inne i kalkstensgrottan, tittade på makakerna och badade. Vi köpte Pad Thai, mackor och grillad majs på stranden. Lilla T kom på att Phad Thai vad jättegott, så hon åt upp hela min portion...

 

På vägen hem gick motorn till longtailbåten sönder, så vi fick ankra upp utanför stranden medans den lagades. Det var dock ganska snabbt fixat...tänk om man själv var lika snitsig då bilen går sönder!

 

Efter lite poolbad gick vi till en lokal marknad i närheten. Det var varmt, trångt och lite äckligt med all mat som låg framme i värmen. Helt otroligt att man inte blir sjuk, mycket av det man kött man äter på resturangerna inhandlas här. Bord efter bord med räkor, fisk av olika slag, bläckfisk, skalbaggar (godis!) styckad kyckling, koklövar...

Vi blev ganska utstirrade, vi såg inte till en enda västerlänning bland alla människor.

Ungarna tyckte inte om det alls, men jag och S tyckte det var väldigt intressant! Detta är en del av Thailand man nästan aldrig annars ser som turist.

Vi köpte med oss en stor klase med bananer för 4:- de godaste bananer vi ätit. Bananerna här smakar inte heller som hemma, de är mindre och sötare.

 

På kvällen gick vi ut och åt födelsedagsmiddagen som Mamma och Pappa bjöd på. Det blev en lite tjusig resturang med strukna dukar och där de lägger ned servetterna i knät på en...trots detta slutade notan på bara 500 SEK för oss allihop, då tog vi bortsett från varmrätt även läsk, öl och kaffe även varsin bananasplit till efterrätt. Man får mycket för pengarna här!

Det blev dock ingen shopping idag heller, då Lilla T somnade vid bordet.

 

 

Vi upptäckte igår att Lilla T var full med bett på hela kroppen...det är inte myggbett, utan ser lite annorlunda ut. Funderar lite på vad det kan tänkas vara och var först lite orolig att vi har fått med oss bedbugs från snuskhotellet i Bangkok. Dock verkar det bara vara sandloppor, då både Jag och Stora T har fått bett precis under badkläderna. Vi har ju suttit mycket i sanden.

Hon har även fått allargi mot mygg och har precis som jag fått stora kliande bölder på betten. På Lanta gick det inte att freda sig mot myggen, de var på en trots myggspray och myggstift. Man kände heller inte sticken utan betten bara var där.

På Koh Rok blev jag biten av något som såg ut som en liten gråsugga, och det blev ett rejält märke. Och vid sista badet på Lanta höll jag på att krocka med tre maneter...det var säkert ingen farlig sort, men jag stannade inte för att titta efter!

Det förekommer ju en hel del här som man helst inte vill ha - bedbugs, sandloppor, hakmask (URK!!!), dengue-feber...

 

Imorse slappade vi vid poolen ett par timmar innan vi checkade ut vid lunch. Det verkar som om vi valde rätt dag att åka vidare...imorse hade det flutit in maneter på stranden.
Nu har vi tagit oss upp till Ao Nang. Det är ett under att vi överlevde resan hit - det gick i rasande tempo på dammiga landsvägar och chauffören gjorde helt galna omkörningar.

Ao Nang visade sig inte riktigt från sin charmigaste sida då vi anlände...det var helmulet, duggregn och trafikstockning. Vår chaufför hittade inte till vårt resort först, utan fick fråga om vägen och vi blev lite fundersamma då vi insåg att hotellet låg mitt ute i ingenstans, långt både från stränder och byn. Detta blev dock inget problem, hotellet håller med gratis transport ned till stränderna och det kostar ca 30:- med tuk tuk tillbaka.

Hotellet är muslimskt och ligger precis brevid en moske´, så ett par gånger om dagen har man böneutrop. Känns lite exotiskt!

Denna bungalowanläggning var verkligen speciell! Den är byggd mitt ute i djungeln och rummen håller mycket hög standard i förhållande till det pris vi betalar. Tror att detta är de fräshaste rum jag bott i här i Thailand. Vi har connection-rooms, så det är en bunge med två rum och öppen dörr emellan. Badrummen ligger delvis utomhus och är vackert dekorerade med stenar och krukväxter. Vi har två stora balkonger med bananträd med bananer inom räckhåll! Handdukarna var vikta i fina skulpturer, hjärtformade svanar till mig och S och varsin elefant till ungarna. Det finns två pooler varav den finaste ligger rakt utanför dörren. Den är upplyst på kvällen och ville man ta ett nattdopp var det bara att säja till i receptionen så kommer de och sätter igång reningsverket.

Vi har även gratis WiFi och här finns massor av grodor och paddor, så vi har inte sett till en enda mygga. Och här på hotellet finns flera riktigt välskötta katter

Det är dock en liten nackdel med de öppna badrummen, de bebos av diverse kryp och en orm skulle lätt kunna ringla in där om den skulle vilja - för mig är detta helt OK, men några av barnen vill ha ledsagare in på toa.

 

Efter att ha ätit lite, badat i poolen och vilat åkte vi in till Ao Nang för att hitta en trevlig resturang för födelsedagsmiddag då det är min 35-årsdag. Dock bestämde vi oss snabbt för att fira den imorgon istället, då alla var trötta och ingen riktigt var på humör. Att komma direkt från det lugna, folktomma och laid-back Koh Lanta till myllret av människor och påstridiga försäljare i det livliga Ao Nang blev lite överväldigande och kontrasten var enorm.

E hade dessutom väldigt ont i magen...så det blev att snabbt kasta i sig lite mat och åka tillbaka till hotellet. Vi hann med lite shopping också, Stora T fick en ny skolväska och Lilla T en klänning. 

Hade tänkt att lägga in lite bilder från Sunda Resort, men uppkopplingen är såååå seg och det tar evigheter...får försöka lite senare!

 

 

 

 

Innan vi åkte till Klong Dao för att äta middag gick vi ned till vår hotellbar och tog en drink och tittade på solnedgången, medans barnen lekte i gräset.




Solen går ned över Phi Phi-öarna




Malibu pineapple och vodka/orange soda




Sällskap i baren


Här vid södra Long Beach och Good Days har vi verkligen haft det bra.  Det har varit fantastiskt att få bo så här nära havet, och de senaste dagarnas utsikt från bungalowen har varit oslagbar!
Stranden är vacker med mycket karaktär, det är lite folk,  och det finns några trevliga barar och matställen. Här på Good Days råder en skön, avslappnad stämning, det är inget för den som vill vältra sig i lyx men här finns trevlig och hjälpsam personal, enkla rena bungalower med det man behöver samt ett oslagbart läge.

Så här mycket tid har vår rastlösa familj nog aldrig spenderat på samma ställe under en semester. Här har vi  verkligen lyckats komma ned i varv och koppla av, dagarna har flytit ihop och vi har rört oss mellan stranden, rummet, matställena och poolen samt gjort några oförglömliga utflykter. Jag trodde verkligen inte att vi skulle uppskatta det här lugnet så mycket som vi faktiskt gjort.

Nu lämnar vi Long Beach för att bege oss till det lite livligare Ao Nang. Där kommer vi visserligen att bo en bit från stranden, men på ett billigt hotell som skall vara något över det vanliga. Vi träffade en tysk familj här igår som just bott där och de var helt lyriska, så det bådar gott!

Samtidigt som det känns vemodigt att lämna Lanta så skall det bli härligt att få återse Ao Nang, som vi alla tycker väldigt mycket om. Vi funderade först ett tag på om vi skulle åka över till östra sidan och vara ett par dagar på Koh Phanang, men det föll på att det kändes lite bökigt att ta sig därifrån då vi skall hem, eftersom vi redan bokat inrikesflyg från Krabi till hemresan. 3-4 timmar med bil samt 1-2 timmars båtresa och väntetid däremellan önskar man sig inte direkt innan en rejäl långflygning med fyra barn...nu har vi bara 20 min till flygplatsen, det känns väldigt smidigt!

På förmiddagen var det sol och klarblå himmel, så vi tillbringade några timmar på stranden. Jag och S turades om att få olje-massage och ungarna lekte i strandkanten. Återigen fick jag komplimanger för min stora barnaskara och massage-tjejerna kunde inte tro att jag snart blir 35...bara att suga i sig!
Vid ett-tiden gick vi till Castaway för att äta lunch och då vi kommit dit mulnade det plötsligt och började regna och åska. Bara att dra sig tillbaka på hotellrummet...vi hann med både läxläsning och vila innan det slutade regna.

På eftermiddagen tog vi en promenad längs vägen söderut. Det var mulet och förhållandevis svalt efter regnet, så det var skönt att röra lite på sig. Efter ett tag försvann de mest turistanpassade butikerna och vi hamnade i det lite mer genuina Lanta. Vi gick förbi bostadshus, plåtskjul, lekande barn, en gammal skola och ett dagis. Kor, höns och tuppar gick längs vägen och vi såg tyvärr också en liten apunge som var bunden i ett kort rep på en bakgård...inte roligt att se!
Vi hamnade också på en marknad där det såldes fisk, frukt, grönsaker och billiga kläder. Ingen västerlänning så långt ögat nådde, där kände vi oss som riktigt främmande fåglar.
Vi gick ned till Relax Bay, en riktigt mysig liten strand med en bungalowanläggning. Vi fick sedan den tokiga iden att ta strandvägen tillbaka till Long Beach. Det var dock stenigare och mer otillgängligt än vad vi först trott, vilket resulterade i en praktvurpa och en skärsår på foten. Bortsett från detta var det en riktigt mysig promenad.
Det enda som retade mig enormt var att jag glömde kameran hemma...det hade blivit många spännande bilder. 
Vi tog sedan en tuk tuk tillbaka till Good Days, det kändes som om det var värt de 12 SEK vi fick betala...

Nu börjar det att klarna upp lite, jag och Lilla T vilar på rummet och de andra leker med sina jongleringskedjor, klättrar i palmer och kastar boll.



Sista kvällen här kommer vi att tillbringa på någon mysig strandresturang på Klong Dao eller norra Long Beach, och vi har tänkt att skicka upp några risballonger. Imorgon vid lunch åker vi vidare till Ao Nang.
Det känns vemodigt att lämna Lanta och Good Days...det har varit så mysigt här, och vi har verkligen lyckats att varva ned.
Hit kommer vi garanterat att åka tillbaka!

Idag vaknade jag tidigt och tog en morgonpromenad innan solen gick upp. En vit liten hund slog följe och vi gick längs Long Beach. Tiden just innan solen gått upp är mycket behaglig, luften är ännu sval och det allting är lugnt och stilla. Det är lågvatten på morgnarna, så sanden är hårt packad och lätt att gå på. Vi träffade på flera joggande semesterfirare.

Det finns mycket lösspringande hundar här på Lanta, men det verkar som om de är väl omhändertagna. De ser fina ut både i hull och päls och de flesta är väldigt vänliga, det märks att de har tillit till människor.









Även katter finns det gott om här, och en liten egenhet är att många har en klumpformad svans...jag vet inte om det är någon särskild ras eller någon nedärvd defekt, men vi har sett säkert 10-15 st med sådan här svans.

Nu sitter jag här på verandan och väntar på att familjen skall vakna. Det kommer att bli hett, riktigt hett idag - solen börjar redan gassa från en klarblå himmel. Vi har haft riktigt fint väder i flera dagar nu. Idag tänker jag ta massage, samt lyxa till med manikyr och pedikyr på stranden samt bättra på solbrännan - jag har gått ned från solskyddsfaktor 50 till 30, och nu har jag fått så mycket färg att jag vågar mig på 15. Stora T är redan brun som en pepparkaka, E däremot är fortfarande röd och får fortfarande bada med långbyxor och smörja in sig med 50+ flera gånger om dagen...att två ungar kan ha så olika pigment!

Nu är det dax att väcka familjen, nu får de ha sovit färdigt!

Ikväll åkte vi till Klong Dao där vi åt middag. Jag skulle inte vilja bo vid den stranden, det är alldeles för tjockt med hotell och stranden är lite väl långgrund, men där är väldigt mysigt på kvällen. Vi såg många vackra risballonger fara upp mot himlen och flera fireshower.
Barnen blev väldigt imponerade över de duktiga eldjonglörerna och vi köpte varsit set med jongleringskedjor till dem. P ville ha riktiga och de andra valde kedjor med färggranna band. Lilla T valde en gul boll istället.
Då vi skulle hem hittade vi ingen ledig tuk tuk. Då dök ingen mindre än vår gamla bekant mr Ivoey upp i sitt vrålåk som en räddande ängel och körde hem oss till Good Days.
Planen var att även idag gå ut och ta en öl då barnen somnat, dock var S inte alls i form...han har haft rejält ont i magen till och från sedan inatt, och det blev värre nu på kvällen. Hoppas att han inte har åkt på något.

Ytterligare en härlig stranddag. Vi väcktes tidigt av vår kära utflyktsbokare, som av någon outgrundlig anledning återigen fått för sig att vi skulle med på någon utflykt. Det hände en gång tiodigare i veckan, då han trodde att vi bokat fast jag bara frågat om priser. Denna gång var det någon annan från Good days som hade ringt honom dagen innan och han förutsatte att det var vi...nåja, vi sov ju inte bort dagen ialla fall!

Efter frukost gick vi ned och badade vid stranden och fnär det var dax för lunch tog vi en promenad bort till norra delen av Long Beach. Där var det lite mer liv och rörelse än på vår del av stranden, men fortfarande ganska öde. Vår servitör passade på att fiska lite medans vi åt...





Då vi kom tillbaka träffade vi på en annan svensk barnfamilj vi pratat med under veckan. Vi blev sittande där hela eftermiddagen, och pratade, drack öl och hade jättetrevligt medans barnen lekte i vattnet,

Idag blev det en speedboatutflykt till Koh Rok.

Det var en riktig höjdpunkt, med tre stopp på fantastiska snorklingsställen. Vi såg färggranna papegojfiskar, anemoner, en muräna, barracuda, sjöborrar, trumpetfisk och mycket annat. Barnen, som först inte varit så pigga på att åka på utflykt, var helt lyriska och tom Lilla T snorklade. Stora T och E hade flytvästar och Lilla T puffar, Själv fick jag nog rejäl träning - 45 min simning x 3! Jag var bra slut efter varje pass...man fick jobba hårt för att simma tillbaka till båten på vissa ställen, då strömmarna var ganska starka. Personalen på båten dök ned och plockade upp en sjögurka som barnen fick klappa...det var riktigt slemmig! Det var stora fält av korallrev under oss och sikten otroligt bra...detta var bättre än Similan Islands!

 

 

Dock brände sig både jag och P på maneter. P fick ett tydligt brännsår av tentaklerna, men tack och lov hann han se den strax innan och det var inte någon farlig sort. För mig blev det bara en liten brännblåsa, men det kändes rändå ejält hela dagen.

Vi stannade även två timmar på stranden på Koh Rok där vi badade, åt lunch och tittade på varanerna som finns där. De var väldigt stora och respektingivande och vi höll oss på lite avstånd. De får mat av parkvakterna, så de var mätta och belåtna.

Sanden var som potatismjöl, mjuk och alldeles kritvit. Det gick också utmärkt att snorkla direkt från stranden, revet ligger bara 15-20 meter ut.

 

 

 

 

Detta var en av de bästa utflykter jag upplevt i Thailand, det var lagom med stopp och ingen stress, personalen var trevlig och engagerad, maten jättegod…tom snorklingsutrustningen var i tiptop-skick.

 På eftermiddagen lyckades jag snava vid poolen och slå upp tån…bröt av halva nageln och skrubbade mig ordentligt. Verkligen inte så lyckat i den här värmen, såren blir infekterade på nolltid.

 

 

Innan middagen tog vi en promenad bort till södra udden av Long Beach och tittade på solnedgången.

När alla utom 14-åringen hade somnat fick han vara barnvakt en stund (han fick ett internetkort, laddat med 2 tim Wifi-tid...) medans jag och S gick ned och satte oss i baren och tog några öl. Det kändes helt OK, man har full sikt över bungalowen därifrån och han skulle bara behöva bara öppna dörren och ropa om det skulle vara något.

Det var så mysigt att sitta där under stjärnorna och se ut över stranden och havet, som badade i månsken...allting därhemma kändes så avlägset och så långt borta. Här skulle jag vilja slå mig ned för gott. Det finns ett lugn här på Koh Lanta som jag inte har hittat förut. Här är jag fullständigt nöjd med att bara finnas till. Jag hoppas att jag kan ta med mig den känslan hem igen.

Då vi skulle gå tillbaka blev vi överfallna och överösta med pussar från en gullig hund med något så ovanligt som ett halsband. Vi pratade lite med ägaren, en tysk kvinna som bor här stora delar av året sedan flera år tillbaka. Hon berättade att hon alltid börjar längta hem igen när hon varit här för länge. Att allting blir vardag här med. "When you stay here all the time, this paradise aint the same paradise anymore"

Kanske just vad jag behövde höra.