Mellanlandar...
Är hemma och mellanlandar, det var dags för att bunkra lite mer mat, tvätta och ladda båtbatterierna. Men vi räknar med att åka ut igen på måndag.
Vi har haft fina dagar ute i skärgården, trots att vädret inte var så kul. Det har varit mulet och kyligt, men tack och lov inget regn bortsett från ett rejält regn/åskväder natten till fredag - det öste ned hela natten och vi hade en mindre översvämning på kapellet. Dock fick vi en riktigt fin hemresa idag, solen sken på oss hela eftermiddagen och vindarna var varma och behagliga. Härligt!
Det var tack och lov både varmt och torrt i båten trots det kyliga vädret, och vi behövde inte använda värmaren - kapellet räckte bra. Vi kom också på att sittplatserna inne i doghouse fungerar utmärkt som fullängds-minikojer för den yngsta besättningen, så vi har kunnat sova hur bra som helst utan trängsel. Jag är förvånad över hur bra man får plats i den lilla båten! Denna gång hade vi visserligen inte 55-kilos schäfer med oss, men ändå...
Det känns också att man börjar få rutin på allt det praktiska, att lägga till, att laga mat på det lilla spritköket, diska (E sköter disken och åtar sig uppgiften med stor nogrannhet och fokus), vattenhantering, packning...allt går nu ganska smidigt och tar mindre och mindre energi. Vi börjar alla känna oss hemma i båten, nu känns det verkligen att den är "vår". Är väldigt glad att vi lade ned lite tid på att fräscha till den efter köpet!
Dessutom har vi klarat oss ganska bra att navigera utan GPS - vi var lite oroliga hur det skulle gå först eftersom vi båda är ganska gröna på att läsa sjökort, men det har fungerat väldigt bra.
Barnen har fått kastspön och de har tillbringat dagarna med att öva sin kastteknik med stor koncentration och engagemang. De yngre kastar utan krok och är lika nöjda för det...det är bara tonåringen som fiskar "på riktigt".
S har också roat sig med att trycka på larmknappen till oljetrycksmätaren lite då och då, vilket leder till att jag hoppar högt, blir livrädd och tror att motorn har gått sönder. Jag går på det varje gång och han tycker att det är sanslöst roligt...
Hans sadistiska humor har dessutom smittat av sig på hans avkomma - då S tömde porta pottin i vår toalett kom E ned och visade mig vaskrensaren med ett skräckslaget ansiktsuttryck, följt av ett elakt skratt. Jag hann få hjärtat i halsgropen innan jag förstod att han skojade...
Vi har haft fina dagar ute i skärgården, trots att vädret inte var så kul. Det har varit mulet och kyligt, men tack och lov inget regn bortsett från ett rejält regn/åskväder natten till fredag - det öste ned hela natten och vi hade en mindre översvämning på kapellet. Dock fick vi en riktigt fin hemresa idag, solen sken på oss hela eftermiddagen och vindarna var varma och behagliga. Härligt!
Det var tack och lov både varmt och torrt i båten trots det kyliga vädret, och vi behövde inte använda värmaren - kapellet räckte bra. Vi kom också på att sittplatserna inne i doghouse fungerar utmärkt som fullängds-minikojer för den yngsta besättningen, så vi har kunnat sova hur bra som helst utan trängsel. Jag är förvånad över hur bra man får plats i den lilla båten! Denna gång hade vi visserligen inte 55-kilos schäfer med oss, men ändå...
Det känns också att man börjar få rutin på allt det praktiska, att lägga till, att laga mat på det lilla spritköket, diska (E sköter disken och åtar sig uppgiften med stor nogrannhet och fokus), vattenhantering, packning...allt går nu ganska smidigt och tar mindre och mindre energi. Vi börjar alla känna oss hemma i båten, nu känns det verkligen att den är "vår". Är väldigt glad att vi lade ned lite tid på att fräscha till den efter köpet!
Dessutom har vi klarat oss ganska bra att navigera utan GPS - vi var lite oroliga hur det skulle gå först eftersom vi båda är ganska gröna på att läsa sjökort, men det har fungerat väldigt bra.
Barnen har fått kastspön och de har tillbringat dagarna med att öva sin kastteknik med stor koncentration och engagemang. De yngre kastar utan krok och är lika nöjda för det...det är bara tonåringen som fiskar "på riktigt".
S har också roat sig med att trycka på larmknappen till oljetrycksmätaren lite då och då, vilket leder till att jag hoppar högt, blir livrädd och tror att motorn har gått sönder. Jag går på det varje gång och han tycker att det är sanslöst roligt...
Hans sadistiska humor har dessutom smittat av sig på hans avkomma - då S tömde porta pottin i vår toalett kom E ned och visade mig vaskrensaren med ett skräckslaget ansiktsuttryck, följt av ett elakt skratt. Jag hann få hjärtat i halsgropen innan jag förstod att han skojade...
Ut med båten
Nu åker vi ut med båten igen!
En givare samt reduceringsventil är bytt och motorn verkar nu fungera som den skall. S passade även på att byta ut lite slitna drivremmar och sätta in nytt oljefilter.
Dessvärre verkar ju inte vädret bli det bästa, men vi chansar och åker ut ändå...förhoppningsvis regnar det mindre ute i skärgården än på fastlandet.
En givare samt reduceringsventil är bytt och motorn verkar nu fungera som den skall. S passade även på att byta ut lite slitna drivremmar och sätta in nytt oljefilter.
Dessvärre verkar ju inte vädret bli det bästa, men vi chansar och åker ut ändå...förhoppningsvis regnar det mindre ute i skärgården än på fastlandet.
Fortsatt motorkrångel
Efter att ha bytt en givare och provstartat och kört motorn ett antal gånger hände det igen...inget oljetryck vid start.
Alltså var det inte givaren det var fel på. Efter inrådan av mekanikern vi anlitat tidigare skall vi nu byta ut reduceringsventilen, han kände igen "symptomen" och är ganska säker på att det är den som spökar.
Tack och lov kommer vi åt att byta den utan att behöva lyfta ut hela motorn och det bör vara en enkel match att fixa själv.
Säljaren har även gett oss tips om hur vi kan skrämma igång oljetrycket igen då detta händer, eftersom det tydligen har hänt tidigare...tack för det! *morr*
S skall även göra ett oljebyte samt byta lite filter...lite segt eftersom vi just haft motorn på sevice. Han skall ta en mekardag vid båten imorgon, och förhoppningsvis kan vi sedan kunna åka ut igen, utan att vara oroliga för fler driftsstopp.
Och troligtvis kommer vi även att lyssna till vår kloka båtgrannes råd att skaffa oss en liten utombordare som back-up och njuta av tillvaron!
Alltså var det inte givaren det var fel på. Efter inrådan av mekanikern vi anlitat tidigare skall vi nu byta ut reduceringsventilen, han kände igen "symptomen" och är ganska säker på att det är den som spökar.
Tack och lov kommer vi åt att byta den utan att behöva lyfta ut hela motorn och det bör vara en enkel match att fixa själv.
Säljaren har även gett oss tips om hur vi kan skrämma igång oljetrycket igen då detta händer, eftersom det tydligen har hänt tidigare...tack för det! *morr*
S skall även göra ett oljebyte samt byta lite filter...lite segt eftersom vi just haft motorn på sevice. Han skall ta en mekardag vid båten imorgon, och förhoppningsvis kan vi sedan kunna åka ut igen, utan att vara oroliga för fler driftsstopp.
Och troligtvis kommer vi även att lyssna till vår kloka båtgrannes råd att skaffa oss en liten utombordare som back-up och njuta av tillvaron!
Båtutflykt med tråkigt avslut
I måndags kom vi äntligen iväg ut med båten. Vi hade ett par riktigt härliga dagar med sol och bad ute i skärgården, men båtturen fick ett snöpligt slut igårkväll.
Då vi skulle åka iväg hade vi plötsligt inget oljetryck i motorn och efter en del felsökande och mekande hade vi till slut inget annat val än att ringa sjöassistans, som bogserade oss till hemmahamnen. Att köra utan oljetryck i motorn kan ju bli en riktigt dyr historia och mekanikern vi hade telefonkontakt med rekommenderade det inte.
Barnen hängde dock inte läpp trots händelseutvecklingen...de tyckte att det var coolt att bli hembogserade av en räddningsbåt, samt var riktigt nöjda med att få kex och kakor till middag.
Det kändes lite som förra sommaren då växellådan rasade under semestern uppe i Dalarna...det börjar bli en tråkig tradition med maskinhaverier på semestern.
Som tur var är vi ialla fall medlemmar i Sjöassistans, så bärgningen kostade oss ingenting.
Nu har vi fått hjälp av mekaniker med felsökning, diverse reservdelar är uppfiskade och förhoppningsvis skall motorn snart fungera som den ska igen.
Hoppas nu att detta går att lösa snabbt så att inte båtsäsongen för våran del är redan är slut...
Då vi skulle åka iväg hade vi plötsligt inget oljetryck i motorn och efter en del felsökande och mekande hade vi till slut inget annat val än att ringa sjöassistans, som bogserade oss till hemmahamnen. Att köra utan oljetryck i motorn kan ju bli en riktigt dyr historia och mekanikern vi hade telefonkontakt med rekommenderade det inte.
Barnen hängde dock inte läpp trots händelseutvecklingen...de tyckte att det var coolt att bli hembogserade av en räddningsbåt, samt var riktigt nöjda med att få kex och kakor till middag.
Det kändes lite som förra sommaren då växellådan rasade under semestern uppe i Dalarna...det börjar bli en tråkig tradition med maskinhaverier på semestern.
Som tur var är vi ialla fall medlemmar i Sjöassistans, så bärgningen kostade oss ingenting.
Nu har vi fått hjälp av mekaniker med felsökning, diverse reservdelar är uppfiskade och förhoppningsvis skall motorn snart fungera som den ska igen.
Hoppas nu att detta går att lösa snabbt så att inte båtsäsongen för våran del är redan är slut...
Sagolika Azorerna!
Här kommer ett mega-inlägg med bilder från vår fantastiska vecka på ön Sao Miguel.
Grönskande kullar, hortensior och ett oändligt hav...
Öns västra sida
En förrätt vi inte beställt...dock såg det så gott uta att jag inte ville skicka ut den igen, och det smakade ljuvligt...väl värt de 7,50 € det kostade!
Santa Barbra Beach...helt underbar strand med svart lavasand, inramad av klippor och lavafält. Havet var lite kallt, men underbart att bada i.
Gatubild från huvudstaden Ponta Delgada.
Tvillingsjöarna. Vid klart väder är den ena sjön grön och den andra blå.
Del av vårt hotellrum. Vi fick en mycket fin juniorsvit med egen balkong och havsutsikt. Vi hade dubbelsäng, vardagsrumsdel med soffor och TV, klädkammare, stort badrum med inredning i marmor, separat toa...tom ett litet kontor!
Vi trodde knappt att det var sant att vi fått så här fint boende, vi var grymt nöjda!
Utsikten från balkongen
Lavafält i kustbyn Mosteiros
Härliga vågor!
Man fick vara uppmärksam då man körde, ibland dök det upp kor på vägen. På Azorerna finns fler kor än människor!
Klippa vid vulkanön Illheu da vila
Märkligt, mäktigt och sagolikt bergslandskap.
Lagoa de fogo, eldsjön. En av flera kratersjöar på sao Miguel.
Vägarna var för det mesta mycket fina.
Jag badar i ett varmt vattenfall.
Detta hade lika gärna kunnat vara Thailand, växligheten liknade tropisk regnskog. Väldigt märklig känsla då man 5 min tidigare körde förbi barrskogar!
Vattenfall i Nordeste på Nordkusten.
Nordkustens branta, dramatiska kustlinje.
Denna dag var det röd flagg...inte många på stranden!
Samma strand vid fint väder.
Så här såg de flesta bygatorna ut. Det gällde att fälla in backspegeln om man skulle få för sig att parkera!
Övergiven, lite kuslig, kyrka vid Furnas-sjön
Ytterligare en kratersjö...Lagoa de santiago.
Det blev många fikapauser längs vägarna. De gjorde grymt gott kaffe på Azorerna, faktiskt godare än i Italien! Och det kostade sällan mer än 1 € för en dubbel espresso. Det gillar vi kaffenjutare!
Keramikfabrik i byn Lagoa.
Varma källor i Furnasdalen. Det fräser och låter under marken här av vulkanisk aktivitet. Lokalbefolkningen lagar faktiskt till och med mat i värmen från källorna...det finns särskilda cementrör för ändamålet runtom i området.
Middag. Halstrade sardiner.
Poolen på vårt hotell.
Kyrka i Ponta Delgada.
Vid en utkikspunkt ligger ett enormt, övergivet ödehotell. Det gick i konkurs för 20 år sedan och ägaren lämnade det precis som det var med alla inventarier och nu har det förfallit helt. Det vaktas fortfarande av hundar och väktare, men vi vågade oss ändå smyga oss fram för att ta lite bilder...till vår glädje blev vi inbjudna av väktaren som berättade lite om hotellet och lät oss gå runt titta inne i byggnaden.
Överallt vackra skyltar i blå/vit keramik
Terra Nostra-parken, en enorm botanisk trädgård med växter från hela världen.
Lavasand
Ibland överraskades vi av dimman och man fick nästan krypköra på de vindlande bergsvägarna
Valsafari, resans absoluta höjdpunkt!
Vi gick ut med gummibåt och hade den osannorlika turen att få se 4 delfiner och hela 14 kaskelott-valar, vi fick tom se en hona med en liten kalv. Ett magiskt ögonblick som jag aldrig glömmer!
Vy över nordkusten.
Hemma igen
Sent igår kväll kom vi hem från veckan på Azorerna.
Vi har haft det grymt bra och har fått uppleva och se så otroligt mycket. Azorerna liknar ingenting annat, det är en märklig blandning av tropisk djungel, barrskog, vattenfall, sagolika bergslandskap, kratersjöar, svarta lavastränder och gröna kullar och ängar.
Överallt möttes man av hisnande vyer över landskapet och havet...det tog aldrig slut.
Reseberättelse och mer bilder kommer inom kort!
Vi har haft det grymt bra och har fått uppleva och se så otroligt mycket. Azorerna liknar ingenting annat, det är en märklig blandning av tropisk djungel, barrskog, vattenfall, sagolika bergslandskap, kratersjöar, svarta lavastränder och gröna kullar och ängar.
Överallt möttes man av hisnande vyer över landskapet och havet...det tog aldrig slut.
Reseberättelse och mer bilder kommer inom kort!
Packat klart
Snart bär det av ut till Arlanda...sedan väntar en vecka på Azorerna!
*vinkar*
*vinkar*
Första båtturen!
När vi väl stuvat in alla barn och packning samt installerat den superstressade 50-kilos hunden (som är 11 år och aldrig förr satt sin tass på en båt) i akterruffen och kommit iväg kändes det verkligen som om det trots allt var värt allt slit med att få båten i acceptabelt skick. Trots att det var lite trångt är båten perfekt för oss och att sakta tuffa fram i 6-7 knop är precis lagom.
Turen gick till Gällnö och där väntade mamma och pappa med segelbåten. Tilläggningen blev lite halvjobbig, då hunden stressade upp sig enormt och alla ungar var precis överallt. Snabbt infördes regeln "alla barn och hundar i ruffen vid tilläggning" så nästa gång lär det gå betydligt bättre! När vi väl fått iland hunden infann sig lugnet och vi badade och solade och barnen fångade fisk med håvarna. Alla barnen badade hellre från badbryggan än stranden, så vi kommer inte att behöva leta "barnbad" i sommar - känns väldigt smidigt!
Dock insåg vi att vi hade glömt en iläggsdyna till kojerna hemma, så Stora T fick sova i mormor och morfars båt. Annars hade det nog gått bra att sova hela 6 pers och en hund i den lilla båten!
Känns helt underbart att faktiskt ha en egen båt och jag ser fram emot fler turer i sommar!
Turen gick till Gällnö och där väntade mamma och pappa med segelbåten. Tilläggningen blev lite halvjobbig, då hunden stressade upp sig enormt och alla ungar var precis överallt. Snabbt infördes regeln "alla barn och hundar i ruffen vid tilläggning" så nästa gång lär det gå betydligt bättre! När vi väl fått iland hunden infann sig lugnet och vi badade och solade och barnen fångade fisk med håvarna. Alla barnen badade hellre från badbryggan än stranden, så vi kommer inte att behöva leta "barnbad" i sommar - känns väldigt smidigt!
Dock insåg vi att vi hade glömt en iläggsdyna till kojerna hemma, så Stora T fick sova i mormor och morfars båt. Annars hade det nog gått bra att sova hela 6 pers och en hund i den lilla båten!
Känns helt underbart att faktiskt ha en egen båt och jag ser fram emot fler turer i sommar!
Veckan i Småland
Här kommer lite bilder från veckan på lantgården i Småland. Vi hade det riktigt mysigt och vädret var kanonfint. Jag lyckades verkligen att komma ned i varv och jag tillbringade dagarna med att läsa böcker och sola, barnen fick nya lekkompisar på gården och gick på skattjakt i skogen, cyklade och åkte massor av hölass. Vi hade tur som kom mitt i höbärgningen!
På kvällarna fikade vi med familjen vi hyrde stugan av och åkte ut och letade älg och vildsvin.
Gården ligger på en otroligt vacker plats, och för mig är den mycket speciell eftersom jag har tillbringat en vecka där nästan varje sommar i 26 år. Först som barn och sedan med mina egna barn.
På vägen hem gjorde vi ett stopp i Söderköping där mamma och pappa bjöd oss på glassresturangen Smultronstället. Det var grymt stora och fantasifulla skapelser och man bara gapade då glassarna bars in...jag kan verkligen rekommendera ett besök där om man har vägarna förbi Söderköping!
På kvällarna fikade vi med familjen vi hyrde stugan av och åkte ut och letade älg och vildsvin.
Gården ligger på en otroligt vacker plats, och för mig är den mycket speciell eftersom jag har tillbringat en vecka där nästan varje sommar i 26 år. Först som barn och sedan med mina egna barn.
På vägen hem gjorde vi ett stopp i Söderköping där mamma och pappa bjöd oss på glassresturangen Smultronstället. Det var grymt stora och fantasifulla skapelser och man bara gapade då glassarna bars in...jag kan verkligen rekommendera ett besök där om man har vägarna förbi Söderköping!
