Slut på ledigheten
Det känns alltid tufft att komma tillbaka till vardagen igen, men jag tror att det kommer att gå ganska bra den här gången. Vi har hamnat i fas rent tidsmässigt, alla är vid gott humör och barnen ser fram emot att få träffa alla kompisar igen imorgon. Dock har jag grymt snömos i huvudet och är segt långsam i både reaktion och tanke...antar att det är lite jetlag som gör sig påmind.
Jag är fortfarande kvar i det lugna och behagliga Thai-tempot vi kom in i på Lanta och skall försöka stanna kvar i den känslan ett tag till. Det har känns som om vi har varit borta väldigt länge den här gången, dagarna och veckorna rusade inte iväg som de brukar göra då man har semester. Vi hade ett par riktigt fina veckor och jag hade inte velat göra nånting annorlunda.
Och det gläder mig att våren och värmen faktiskt är här nu och att sommaren närmar sig sakta, men säkert.
Älskade hundar...
Det var härligt att se hundar som såg ut att må bra, till skillnad från alla de vanskötta och övergivna "Sio-dogs" vi såg i BKK. Det var sorgligt...tassar som växt fel pga långa klor som aldrig blivit klippta, stora infekterade eksem och vi såg tom en hund vars hela hud var som en enda stor sårskorpa.
På Lanta sprang hundarna visserligen löst på gatorna och stränderna, men de flesta vi träffade på var i ganska bra skick. Många hade också halsband. De hade fin päls och klara ögon, och de kom gärna fram och hälsade och skyggade inte för människor.
Söt valp vi träffade på under en promenad längs Long Beach
Den här tiken höll oss sällskap under en lunch på Klong Dao-stranden. Hon hade också sökt skydd på resturangen undan åskvädret.
Kompisar!
Denna hund kom och lade sig brevid mig senare på kvällen då jag och S tog en öl på Sancunary beachbar brevid vårt hotell. Den hade uppenbarligen loppor då den kliade sig precis hela tiden...i övrigt såg den väldigt fin ut.
Liten hund som gjorde mig sällskap under en morgonpromenad på stranden.
Skymningsbus på Klong Dao
Tiggande valp på Koh Kradan
...och katter!
Fin liten katt som bodde på Good days. Den höll ofta till i resturangen...
...eller i strandbaren!
Liten, kelig kattmamma som bodde under Sunda Resort´s resturang. Hon och hennes kattungar fick mat och mycket gos från både personal och gäster.
Ödlor
Denna hittade vi i ett träd vid "apberget" brevid Ao Nang-stranden. Den var ganska stor och inte ett dugg skygg, man kunde nästan klappa den.
Detta fina exemplar bodde vid vår bungalow på Sunda Resort. Han kom fram lite då och då!
Denna lilla gecko-ödla höll mig sällskap vid ett toabesök på en resturang i Klong Dao.
Stor varan på Koh Rok. Den har just satt i sig ett stort fat med kycklingrester.
Thai-reagge
Känslan av att sitta i en mysig strandbar på kvällen och dricka en kall Chang under stjärnorna, med fötterna i sanden...den infann sig direkt!
Denna CD kommer jag att vårda ömt!
Job2do
Hemma igen!
Nu är vi hemma igen efter nästan ett dygns resa!
Timmarna på Suvarnabhoumi airport gick förvånansvärt fort. Vi letade rätt på vår gate, gjorde lite läxor och åt middag på Burger King. Det gick på hutlösa (i thailändska mått) 400:- och ingen orkade äta upp de enorma portionerna vi fick...helt bortkastat! Sedan shoppade vi upp de sista bahten på lite torkad frukt, rökelse samt en mycket bra guidebok om Krabi. Plötsligt var det dax för att gå till gaten och boarding!
Vi träffade en annan svensk familj som suttit på flygplatsen sedan tre på eftermiddagen...tydligen var det demonstrationer och oroligheter i BKK igen och denna gång hade 20.000 taxichaufförer spärrat av vägar vid parlamentet och hotat utöka aktionen i protest mot den rådande regimen. Det fanns mao viss risk att det skulle kunna bli knepigt att ta sig in till flygplatsen, så de hade åkt redan 12 timmar innan planet gick.
Vi tackade vår lyckliga stjärna att vi hade valt att ta BKK på ditvägen...
Efter boarding blev vi två timmar försenade pga att ngn elektronik i navigationssystemet på planet gått sönder strax innan take-off, så den var tvungen att bytas ut och testas innan vi kunde lyfta. Det blev 13 timmar på planet istället för 11...segt! Dock lyckades vi alla somna ganska snabbt och sov förhållandevis bra på planet. Lilla T somnade redan vid gaten strax före 12. Vi hade varit oroliga för att det skulle bli en riktigt jobbig hemresa då hon var på ett rasande dåligt humör då vi lämnade Krabi...men det gick över förväntan.
Att komma hem kändes också helt OK, det var visserligen ganska kallt (vi har ju vant oss vid 39 grader i luften och 30 i vattnet...) men det var en strålande fin vårdag, på eftermiddagen var det faktiskt 15 grader, och solen sken. Dagen tillbringades med att packa upp, kolla på det vi filmat under resan, städa, tvätta, gå igenom posten, leta fram vårkläder och försöka att hålla oss vakna. Det lyckades rätt bra, ungarna hade sovit såpass bra på planet och de gick och lade sig vid åtta på kvällen. Jag och S somnade vid niotiden så jag tror att jet lagen inte blir lika jobbig som förra gången, vi kommer nog ganska snabbt att vara i fas igen. Vi har ju också några dagar på oss innan vardagen börjar igen.
Man blir snabbt väldigt lat...vi har ju varken tvättat, städat eller lagat mat på tre veckor. Det närmaste vi kommit i städväg är att hänga upp blöta badkläder och saronger samt burit tvättpåsen till och från receptionen...
9/4 Ao nang, monsunregn och avresa
Just nu sitter jag pa flygplatsen i Krabi, och vantar pa att vart flyg mot BKK skall avga. Vi var ute i val god tid, sa det blir lite vantan...har hyrt ett gang datorer till oss och ungarna pa internetfiket har, gor vantan lite lattare!
Dagen har tillbringats pa Ao nang-stranden. Det blev en fin formiddag med bad och massage...ett bra avslut pa resan. Vi gick till samma massagehydda som sist och vi blev mycket val mottagna. Solstolar, gratis frukt och kaffe samt forstklassisk massage. Dessa massorer var utbildade pa What Po i BKK, och det var en enorm skillnad mot den strandmassage vi fick pa Lanta. E fick samme gamle man som masserat mig haromdan, och han var riktigt nojd.
Vid tvatiden borjade det regna som vanligt, men denna gang regnade det riktigt rejalt, det var som att sta i duschen! Jag parkerade familjen i en butik och sprang ut och fixade en tuk tuk - det regnade helt sjukt mycket, har aldrig varit med om ngt liknande!
Det bildades forsar av vattnet som rann utmed vagarna och alla blev fullkomligt dyngsura pa de 5 meterna mellan butiken och tuk tuken.
Pa hotellet motte hotellets underbara personal upp oss med paraplyer och torra handdukar. Efter en lunch i resturangen badade ungarna i poolen och vi packade det sista.
Da vi akte borjade det regna igen och chaufforen berattade att det aldrig brukade regna i april...dock maste jag saja att det daliga vadret inte gjort sa mycket, vi har fatt flera timmars sol nastan alla dagar och det har bara varit tva kvallar och ngn formiddag som regnat bort.
Forhoppningsvis hittar vi nanstans att surfa pa flygplatsen i BKK, det blir segt med 4,5 tim vantan dar innan planet mot sthlm gar. Vi kommer dessutom att fa vanta pa transit-omradet...hur trist som helst!
Men nu ar det dax att ga igenom alla sakerhetskontrollerna. * vinkar*
(Shit vad konstig texten blir utan prickar *S*)
9/4 Sista inlägget...
Dagen har vi tillbringat med massage för nästan hela familjen på Ao Nang-stranden samt fått uppleva ett helt otroligt slagregn.
Hinner inte skriva mer nu, vi måste snart checka ut. 19 timmars resa väntar innan vi är hemma på svensk mark igen!
8/4 Railey och Tesco Lotus
Det är inte riktigt lika enkelt att ta sig till stränderna här som på Lanta, där tog man bara på sig badkläder och badtofflor och promenerade 50 meter, här tar man först tuk tuk till Ao nang och därifrån longtail ut till öarna, där de fina stränderna finns.
Idag ville Stora T paddla, så hon S och P hyrde kajak medans jag stannade och passade barnen. De hittade stora blad och nötter, och lekte sedan resturang under de skuggande träden. Jag tog massage och vi åt massor av drakfrukt, bananer och ananas. Vi stannar på en minimarkt varje morgon för att köpa med oss frukt och fika, det blir väldigt dyrt att köpa allt på stranden då vi är så många.
Dags att åka tillbaka till Ao Nang
Vid tvåtiden dyker de mörka molnen punktligt upp, och vi hinner precis in i en longtail tillbaka innan regnet kommer. Dock blir det inget monsunregn idag, bara en skur. Dock är det mulet resten av dagen och efter ett par timmar vid poolen och några fruktshakes (de gör verkligen de godaste shakarna i Thailand här på Sunda Resort!) tar vi en tuk tuk till Tesco Lotus för en sista shoppingtur.
Det blir ett par converse-skor till Stora T, ett par riktigt fina skinnsandaler till S och glittriga Fin-flip flops till Lilla T. Vi köper även på oss en särskilt sorts kaffekarameller vi bara har hittat här i Thailand och som är grymt goda, några skivor med Carabau och Job2do (Thai musik) samt antibiotikasalva till våra infekterade bett. Skönt att slippa gå till doktorn det första man gör hemma...
Många tittar och pekar på oss och man hör ibland ordet "farang" (betyder västerlänning på thai) då man går förbi. Man väcker uppmärksamhet så fort man rör sig utanför turiststråken. Ibland känns det helt OK, men ibland blir det faktiskt lite jobbigt, framförallt för barnen.
Då vi kommer hem packar vi och flyttar över alla grejer till mitt och S rum, imorgon bitti skall vi lämna nyckeln till barnens rum. Vi har bett om sen utcheckning på ett av rummen så vi kan ha det ända fram tills vi åker ikväll. Det kostar 200:- men känns som om det är värt det för att slippa en massa krångel och kunna njuta av den sista dagen utan bök.
7/4 Härlig förmiddag på Railey och massage i monsunregn
Här gör de sig iordning...
Killarnas kajak är under klippan till höger
Ovädret börjar ruilla in över vackra Railey Beach
Framåt eftermiddagen dök de välbekanta molnbankarna upp och vi åkte tillbaka till Ao Nang. Där såg det ut att klarna upp, så vi gick bort till Ao Nang-stranden för att ta lite massage.
Vi hann precis in i massagehyddan innan regnet började vräka ned, och denna gång var det ingen liten skur utan riktigt rejält monsunregn. Det ösregnade sedan i flera timmar och fortsatte även under kvällen. Så trist!
Ungarna parkerades i hyddan med en skål frukt och en hundvalp medans jag och S blev ompysslade. S valde rygg/nackmassage och jag ville prova reflexologi. Det var en äldre massör som masserade mig, och han kunde verkligen sitt jobb! Då han tryckte på olika punkter på fötterna och benen gick det energiströmmningar i händer, axlar och huvud. Det kändes väldigt bra och jag känner verkligen att det har dragit igång saker i kroppen.
Han gjorde även vad jag tror var en bäckenkorrigering, samt drog och tänjde i min onda axel. Fashinerande att han kunde lokalisera var jag har problem, bara genom att känna på fötterna.
Vi tog båda även ansiktsmassage och fick ansiktet insmort med oljor och gurka samt fick gratis manikyr och pedikyr under tiden...så sanslöst lyxigt! Detta gick på ca 125:- per person och vi fick med oss en hel kasse frukt då vi gick.
Då vi kom hem badade ungarna i poolen trots regnet, temperaturen i poolen var badkarsvarmt så det var rätt skönt!
Nu är klockan sex och det regnar fortfarande...det får bli middag på hotellet idag och jag hoppas att det klarnar upp så vi kan ta en tur in till Ao Nang lite senare. Jag har inte shoppat något sedan BKK så nu vill jag gå på shoppingrunda!
Regnet vräker ned...
I bakgrunden syns mosken som ligger i närheten.
Tankar
Jag sitter här på verandan och skriver, slåss med mosqitos och lyssnar på syrsor, grodor, fåglar och en tupp som gal i närheten och ser solen gå upp mellan träden.
Nu börjar den här resan närma sig sitt slut, i övermorgon är det dags att åka hem igen. Förra gången kändes det riktigt tungt, och vetskapen om att resan snart var slut nästan förstörde de sista dagarna vi hade i Thailand. Det är svårt att förklara, men jag kände en enorm sorg över att behöva lämna Thailand och återvända hem.
Så känns det inte idag, trots att den här resan har varit minst lika bra. Kanske är det för att livet ser lite annorlunda ut nu . För ett år sedan hade vi en hel del saker att ta tag i då vi kom hem, och vår resa blev på många sätt en flykt från den verklighet och vardag som vi inte riktigt mådde bra i. Nu har det mesta ordnat upp sig och även om livet stundtals är stressigt och jobbigt, så överskuggar det inte längre hela tillvaron.
Jag tror också att det beror på att vi verkligen kunnat ta dagarna som de kommit och helt stannat upp i tillvaron för att bara vara i nuet. Man upplever så mycket mer då tankarna inte hela tiden är någon annanstans.
Nu känner jag en stor tacksamhet över de fina veckor vi har haft här på andra sidan jorden. Visst känns det lite trist att de snart är slut och jag hade gärna stannat lite längre här. Men det känns ändå bra att komma hem nu. Det skall bli härligt att träffa släkt och vänner igen, och barnen saknar sina kompisar. Vi märker också att de börjar gå varandra lite på nerverna nu efter att ha umgåtts intensivt och varit så nära inpå varandra så länge.
Och jag vet att jag kommer att komma tillbaka, Thailand har en särskild plats i mitt hjärta och hit kommer jag alltid att återvända.
6/4 Koh Hong
På Koh Hong finns en lagun man når genom en liten kanal samt en helt underbar, halvmåneformad sandstrand med smaragdgrönt vatten, inramad av flera hundra meter höga kalkstensklippor.
Vattnet är fullt av små tigerrandiga fiskar och vi sår även en mycket stor needlefish. Den var säkert 80 cm lång och mycket respektingivande! Man skall vara lite försiktig med dem har jag hört, vi träffade en kille på Koh Lanta som blivit attackerad av en och blivit biten i ansiktet. Vi såg även papegojfisk, sjögurka och en hel del andra fiskar. Mysigt att kunna snorkla direkt från stranden!
Här finns även varaner, dock såg vi inte några denna gång.
Det finns också en liten naturstig man kan gå. Inne i skogen ligger flera gamla trasiga båtar som minne efter tsunamin.
Idag fick vi känna på hur snabbt vädret kan slå om. Från klarblå himmel till mörka moln, regn, åska och kraftig vind tog det bara 10 min. Vi packade ihop oss för att åka hem, och dåv isade det sig att vår longtailkille åkt och ankrat upp någon annanstans. Bara att gilla läget och vänta!
En annan longtailkille berättade att två båtar kantrat utanför Hong i förra veckan då de överasskats av hårda vindar och flera personer hade hamnat i vattnet. De var lite extra försiktiga nu, och tänkte inte gå ut förrens vinden mojnat. Bra!
Efter en stund kom vår longtailkille tillbaka och vi gjorde oss klara att åka. Då han sade åt oss att ta på flytvästarna innan vi gick ut började jag bli orolig...det har aldrig hänt förut på någon båtresa i Thailand att vi blivit ombedda att ta på oss flytvästar. Då vi rundat udden förstod vi varför. Trots att det inte blåste så mycket längre, så gick det rejält höga vågor och båten krängde och gungade mycket obehagligt. Det var just detta jag varit rädd för, att hamna i en öppen båt på öppet vatten i hög sjö.
Allt gick dock väl och det var aldrig någon fara, det enda som hände var att vi var ordentligt blöta då vi kom fram till Ao Nang - det stänkte rätt bra på vägen hem.
På kvällen gick vi och åt middag på det hotell vi bodde på förra året. De kom ihåg oss, lustigt nog (vår stora familj måste ha gjort intryck...) Dock var Somkiet inte riktigt sig likt, grannhotellet hade smackat upp en hög hotellbyggnad precis bakom, vilket förstörde djungelkänslan lite. Dock såg vi bara resturangdelen, rummen är säkert fortfarande lika mysiga.
Efter midsdagen gick vi på skönhetssalong. Det blev klippning av alla ungarna, pedikyr och manikyr för mig samt manikyr för Lilla T. Allt detta kostade tillsammans ca 300:-
Sjukt billigt!
Dramatisk spindeljakt
Efter middagen tänkte vi ta oss ett litet kvällsdopp, poolen är så mysigt upplyst på kv'ällarna.
Då jag gick in badrummet fick jag en chock...på väggen vid duschen satt en grymt stor och äcklig spindel! Det var det största jag sett (bortsett från tarantellorna på skansenakvariet förstås...) och det fanns inte en sportslig att jag skulle våga ta kål på den här besten själv. Ingen annan anmälde sig frivillig heller.
S fotade den och gick till receptionen, och kom snart tillbaka och meddelade att de sagt att vi absolut inte skulle röra den. Mao kunde den vara giftig...gulp!
Efter någon minut kom vakten och fastighetsskötaren och operation spindeljakt startade! Ungarna trängdes i dörröppningen för att beskåda jakten med skräckblandad förtjustning.
Efter ett misslyckat försök att slå ihjäl odjuret lyckades de till slut få in den i en handduk och mosa den ute på gården. De letade sedan igenom hela badrummet med ficklampa och hittade då ett andra kräk, som gömt sig mellan tegelpannorna. Man såg bara de sjukt långa benen sticka ut och liksom gripa om teglet...ryser!
E offrade sina fina ätpinnar och med hjälp av dessa samt en tändare lirkades odjuret ut i flera delar. Sedan gasades hela badrummet för säkerhets skull.
Jag kan meddela att vi i fortsättningen kommer att vara på vår vakt då vi går på dass eller duschar i vårt mysiga badrum!
Här är besten! Den är ännu omedvetet om vilket öde som väntar...
Den var ca 7-8 cm lång.
*ryser*
Några bilder från gårdagen...
På väg mot Railey Beach
Railey
Phra nang beach
Den här killen kunde verkligen grilla majs...sagolikt gott!
Stor uppståndelse över en ljus bebis...alla ville hålla och gulla!
Prinsessgrottan (även kallad "snopp-grottan") Här offrar lokalbefolkningen fallossymboler.
Bananasplit på Eden
Sunda Resort
Vårt sovrum
Badrummet
Gångvägen som leder till rummen
Barnens sovrum
En av poolerna
Märkligt nog är detta ett budget-hotell. Ett dubbelrum här för två pers med frukost kostar inte mer än 375:- . En extrasäng ink frukost kostar 140:- och ett barn per rum får bo gratis mot en frukostavgift på 25:-.
Det är så fräscht och servicen är i världsklass. Vi är supernöjda!
5/4 Poda Island
Solen stekte som sjutton, så vi byggde soltält av strandmadrassen och sarongerna...det var som att sitta i en stekpanna. det blev många svalkande bad under dagen.
Resturangen på Poda var numera svindyr, så vi köpte Phad Thai och mackor från matbåten istället, det blev även massor av frukt och lite munkar.
Innan vi åkte tillbaka matade vi randiga små tigerfiskar med banan, det fullkomligt kokade i vattnet av all fisk...
Vi åkte tillbaka till hotellet just i rätt tid, för efter bara någon halvtimme i poolen öppnade sig himlen och regnet vräkte ned. Efter ett tag blev det även åskväder. Nu har ovädret dock dragit bort och det börjar klarna upp igen. Barnen sitter med sina läxor och det ser ut att kunna bli en fin kväll.
Dagens i-landsproblem!
Tyvärr verkar det vara så att internet bara funkar här mellan 8 - 22, de stänger av rautrarna på kvällen...lite trist, det är ju då som man är på hotellet och kan surfa! Uppkopplingen är också ganska seg, och det har varit omöjligt att lägga in bilder, det tar en enorm tid. Dock är det ju gratis, annars brukar internet kosta ca 25 öre i minuten här. Man får en kod för att koppla upp sig på de trådlösa nätverken.
4/4 Railey Beach, Phra nang och lokal marknad
Efter frukost tog vi en longtail till Railey beach.
Railey är verkligen Thailand för mig...höga kalkstensklippor, vit sand, och smaragdgrönt vattten. Vi köpte färsk, saftig ananas på pinne och åt i strandkanten. Ananasen smakar så otroligt mycket bättre här än hemma!
Efter ett par timmar där tog vi en promenad över till Railey East och vidare till Phra nang-stranden. Där blev vi kvar hela eftermiddagen. Där var väldigt mycket folk, vilket var lite förvånande då det ju är lågsäsong. Dock var det inte så mycket västerländska turister utan mest folk från sydostasien, kanske det är någon semesterperiod här just nu?
Phra nang beach är verkligen speciell och klassad som en av världens vackraste stränder. Ungarna lekte inne i kalkstensgrottan, tittade på makakerna och badade. Vi köpte Pad Thai, mackor och grillad majs på stranden. Lilla T kom på att Phad Thai vad jättegott, så hon åt upp hela min portion...
På vägen hem gick motorn till longtailbåten sönder, så vi fick ankra upp utanför stranden medans den lagades. Det var dock ganska snabbt fixat...tänk om man själv var lika snitsig då bilen går sönder!
Efter lite poolbad gick vi till en lokal marknad i närheten. Det var varmt, trångt och lite äckligt med all mat som låg framme i värmen. Helt otroligt att man inte blir sjuk, mycket av det man kött man äter på resturangerna inhandlas här. Bord efter bord med räkor, fisk av olika slag, bläckfisk, skalbaggar (godis!) styckad kyckling, koklövar...
Vi blev ganska utstirrade, vi såg inte till en enda västerlänning bland alla människor.
Ungarna tyckte inte om det alls, men jag och S tyckte det var väldigt intressant! Detta är en del av Thailand man nästan aldrig annars ser som turist.
Vi köpte med oss en stor klase med bananer för 4:- de godaste bananer vi ätit. Bananerna här smakar inte heller som hemma, de är mindre och sötare.
På kvällen gick vi ut och åt födelsedagsmiddagen som Mamma och Pappa bjöd på. Det blev en lite tjusig resturang med strukna dukar och där de lägger ned servetterna i knät på en...trots detta slutade notan på bara 500 SEK för oss allihop, då tog vi bortsett från varmrätt även läsk, öl och kaffe även varsin bananasplit till efterrätt. Man får mycket för pengarna här!
Det blev dock ingen shopping idag heller, då Lilla T somnade vid bordet.
Sandloppor, mygg och andra kryp
Vi upptäckte igår att Lilla T var full med bett på hela kroppen...det är inte myggbett, utan ser lite annorlunda ut. Funderar lite på vad det kan tänkas vara och var först lite orolig att vi har fått med oss bedbugs från snuskhotellet i Bangkok. Dock verkar det bara vara sandloppor, då både Jag och Stora T har fått bett precis under badkläderna. Vi har ju suttit mycket i sanden.
Hon har även fått allargi mot mygg och har precis som jag fått stora kliande bölder på betten. På Lanta gick det inte att freda sig mot myggen, de var på en trots myggspray och myggstift. Man kände heller inte sticken utan betten bara var där.
På Koh Rok blev jag biten av något som såg ut som en liten gråsugga, och det blev ett rejält märke. Och vid sista badet på Lanta höll jag på att krocka med tre maneter...det var säkert ingen farlig sort, men jag stannade inte för att titta efter!
Det förekommer ju en hel del här som man helst inte vill ha - bedbugs, sandloppor, hakmask (URK!!!), dengue-feber...
3/4 Ao Nang
Nu har vi tagit oss upp till Ao Nang. Det är ett under att vi överlevde resan hit - det gick i rasande tempo på dammiga landsvägar och chauffören gjorde helt galna omkörningar.
Ao Nang visade sig inte riktigt från sin charmigaste sida då vi anlände...det var helmulet, duggregn och trafikstockning. Vår chaufför hittade inte till vårt resort först, utan fick fråga om vägen och vi blev lite fundersamma då vi insåg att hotellet låg mitt ute i ingenstans, långt både från stränder och byn. Detta blev dock inget problem, hotellet håller med gratis transport ned till stränderna och det kostar ca 30:- med tuk tuk tillbaka.
Hotellet är muslimskt och ligger precis brevid en moske´, så ett par gånger om dagen har man böneutrop. Känns lite exotiskt!
Denna bungalowanläggning var verkligen speciell! Den är byggd mitt ute i djungeln och rummen håller mycket hög standard i förhållande till det pris vi betalar. Tror att detta är de fräshaste rum jag bott i här i Thailand. Vi har connection-rooms, så det är en bunge med två rum och öppen dörr emellan. Badrummen ligger delvis utomhus och är vackert dekorerade med stenar och krukväxter. Vi har två stora balkonger med bananträd med bananer inom räckhåll! Handdukarna var vikta i fina skulpturer, hjärtformade svanar till mig och S och varsin elefant till ungarna. Det finns två pooler varav den finaste ligger rakt utanför dörren. Den är upplyst på kvällen och ville man ta ett nattdopp var det bara att säja till i receptionen så kommer de och sätter igång reningsverket.
Vi har även gratis WiFi och här finns massor av grodor och paddor, så vi har inte sett till en enda mygga. Och här på hotellet finns flera riktigt välskötta katter
Det är dock en liten nackdel med de öppna badrummen, de bebos av diverse kryp och en orm skulle lätt kunna ringla in där om den skulle vilja - för mig är detta helt OK, men några av barnen vill ha ledsagare in på toa.
Efter att ha ätit lite, badat i poolen och vilat åkte vi in till Ao Nang för att hitta en trevlig resturang för födelsedagsmiddag då det är min 35-årsdag. Dock bestämde vi oss snabbt för att fira den imorgon istället, då alla var trötta och ingen riktigt var på humör. Att komma direkt från det lugna, folktomma och laid-back Koh Lanta till myllret av människor och påstridiga försäljare i det livliga Ao Nang blev lite överväldigande och kontrasten var enorm.
E hade dessutom väldigt ont i magen...så det blev att snabbt kasta i sig lite mat och åka tillbaka till hotellet. Vi hann med lite shopping också, Stora T fick en ny skolväska och Lilla T en klänning.
Hade tänkt att lägga in lite bilder från Sunda Resort, men uppkopplingen är såååå seg och det tar evigheter...får försöka lite senare!
Kväll på Södra Long Beach
Solen går ned över Phi Phi-öarna
Malibu pineapple och vodka/orange soda
Sällskap i baren
Här vid södra Long Beach och Good Days har vi verkligen haft det bra. Det har varit fantastiskt att få bo så här nära havet, och de senaste dagarnas utsikt från bungalowen har varit oslagbar!
Stranden är vacker med mycket karaktär, det är lite folk, och det finns några trevliga barar och matställen. Här på Good Days råder en skön, avslappnad stämning, det är inget för den som vill vältra sig i lyx men här finns trevlig och hjälpsam personal, enkla rena bungalower med det man behöver samt ett oslagbart läge.
Så här mycket tid har vår rastlösa familj nog aldrig spenderat på samma ställe under en semester. Här har vi verkligen lyckats komma ned i varv och koppla av, dagarna har flytit ihop och vi har rört oss mellan stranden, rummet, matställena och poolen samt gjort några oförglömliga utflykter. Jag trodde verkligen inte att vi skulle uppskatta det här lugnet så mycket som vi faktiskt gjort.
Nu lämnar vi Long Beach för att bege oss till det lite livligare Ao Nang. Där kommer vi visserligen att bo en bit från stranden, men på ett billigt hotell som skall vara något över det vanliga. Vi träffade en tysk familj här igår som just bott där och de var helt lyriska, så det bådar gott!
Samtidigt som det känns vemodigt att lämna Lanta så skall det bli härligt att få återse Ao Nang, som vi alla tycker väldigt mycket om. Vi funderade först ett tag på om vi skulle åka över till östra sidan och vara ett par dagar på Koh Phanang, men det föll på att det kändes lite bökigt att ta sig därifrån då vi skall hem, eftersom vi redan bokat inrikesflyg från Krabi till hemresan. 3-4 timmar med bil samt 1-2 timmars båtresa och väntetid däremellan önskar man sig inte direkt innan en rejäl långflygning med fyra barn...nu har vi bara 20 min till flygplatsen, det känns väldigt smidigt!
