* Nattfari *

Samtidigt som jag känner en stor glädje och tacksamhet över allt det som vi har fått se och uppleva, så känns det lite tungt att de här tre veckorna, som jag laddat så mycket inför och längtat efter så länge, nu är över.
Nu börjar vardagen igen och jag måste ta tag i mitt vanliga liv här hemma.

Men mitt hjärta är fortfarande kvar i Thailand.

Vi beställer väckning 4.00 am och vi checkar ut strax innan 4.30. Taxin är punktligt på plats och chauffören hjälper oss att lasta in barn och packning i minibussen. Vi åker genom ett tomt och sömnigt Bangkok, men gatuköken står redan och väntar på frukostgästerna.
Hit återvänder jag gärna, men Bangkok är en stad jag helst vill uppleva ensam eller i vuxet sällskap - inte med 4 barn att hålla reda på.

Trots att vi är på flygplatsen 2,5 timme innan avgång har vi i slutändan bara 30 min tillgodo. Tur att vi åkte så tidigt som vi gjorde. Passkontroll, incheckning, säkerhetskontroll...allt tar en väldig tid och avstånden på flygplatsen är stora. Annars gillar jag Suvarnabhumi Airport, den är tydlig, pedagogisk och det är lätt att hitta.

Hemresan blir ingen höjdare. Mellan BKK och Doha är de individuella skärmarna ur funktion, TV-spelen funkar inte och samma film visas om och om igen...barnen är jättebesvikna (i-landsproblem nr 2!) Maten är inget vidare och personalen stressad och tom lite otrevlig. Vi lyckas alla sova ett par timmar ialla fall.



Det är skönt att kliva av planet i Doha och sträcka på benen lite. Vi hittar en lekplats där vi kan släppa lös barnen och de har jättekul.



Sträckan Doha - Arlanda blir lite jobbig. Alla är gnälliga och rastlösa och ingen sover mer än någon kortare stund. Men efter ytterligare 7 långa timmar landar vi på svensk mark och vi kliver ut i kylan, +3 grader mot de 30-32 vi har haft i tre veckor.

Vaknar som vanligt först av alla och då jag går ut på balkongen möts jag av ljudet av mässande munkar i templet på andra sidan gatan. Jag står länge och bara lyssnar, det är vilsamt och vackert.
Vi har inga planer för dagen, vilket är lite dumt...vi bestämmer oss till slut för att vi skall ta flodfärjan upp till Wat Po och titta på den vilande Buddhan. Vi går mot fel pir och en taxichaufför visar oss rätt väg helt utan baktankar. Känns bra, i den här staden bär man ständigt på känslan av att alla försöker lura en.
Färjebiljetten kostar bara ett par kronor och resan går fort, det är skönt att slippa fastna i trafikkaoset.

På vägen från färjan till templet går vi in i en liten butik där vi köper en thailändsk mask av en gammal man. Han prutar själv ned priset på masken till hälften innan vi hinner säja något, och berättar vem den föreställer och att den är till för beskydd. Innan vi går vidare ber han oss vänta, och han går iväg för att hämta två små buddhastatyer. Han ger dem till Lilla T och E.
"For small children" säjer han. "For good luck and protection".

Ungarna tycker att det är otroligt spännande att titta på Buddhan och att gå runt i tempelområdet bland allt glitter och guld, tinnar och torn. S blir intevjuad av en hop förtjusta skolbarn.



På eftermiddagen vill vi shoppa, så vi tar en Tuk Tuk till Old Siam, ett köpcentrum i gammal stil och som är väldigt thailändsk. Vi ser inte en enda farang bortsett från oss själva, och nästan alla skyltar är på thai. Hela byggnaden andas en air av 1800-tal, häftigt! Men vi känner oss som UFOn, vi blir väldigt utstirrade.
Vi hittar ett fint tyg i thaisilke att hänga på väggen och lyckas pruta ned det en aning. Blodsockret sjunker och vi tar lite fried rice och teriaki-kyckling i en japansk snabbmatsresturang. Det kostar en femma per person.
Efteråt har jag tänkt att vi skall promenera lite i Chinatown, men den tanken ger vi snabbt upp. Det är för trångt, hett, kaotiskt och för mycket avgaser för att barnen skall orka med.
Istället tar vi en taxi till Prutanum market, vilket inte visar sig vara någon hit. Vi promenerar istället bort till Big C, där vi gör lite sista minuten-shopping. På vägen får vi grym utsikt över den intensiva Bangkok-trafiken.



Vi tar skytrain tillbaka till Saphan Thaksin och slinker in på Robinson där vi äter pizza. Det smakar underbart!

Då vi packar har vi plötsligt massor av plats kvar i väskorna...skit också, då hade vi ju kunnat shoppa ännu mer (dagens i-lands problem)

Vi har tänkt att tillbringa en stund vid poolen, men det är omöjligt att få upp ungarna och S. Efter en lång frukost går vi upp och packar ihop det sista. Vi ger bort surfbrädorna och strandmadrasserna, och hotellet tar glatt emot barnens flytvästar. Vi får ändå problem med att stänga väskorna.

Jag går ned till havet en sista gång. Det känns vemodigt, jag vill inte åka hem. Det blev alldeles för kort tid här i Khao Lak.

Henrik hämtar upp oss utanför hotellet och kör oss lugnt och tryggt till Phukets flygplats.
Vi är där redan två timmar innan planet går, men det blir alldeles lagom ändå. Vi äter lunch på Burger King, barnen är rätt trötta på Thaimat vid det här laget och jublar...dessutom råkar vi beställa giant size, så vi blir proppmätta. Vi kommer till gaten 10 min innan boarding, och hamnar först i kön.
Denna gång är AirAsia punktliga och vi anländer till BKK 5 min efter utsatt tid. Vi tar en taxi till hotellet och får en tvättäkta skräckupplevelse på köpet. Motorvägen är packad med bilar som hela tiden byter fil och trafikflödet går i 130 km/h.

Vi anländer trots allt till vårt hotell Bossotel inn i BKK med livhanken i behåll, och blir även här uppgraderade. Vi får ett enormt Superiur-rum med balkong och ett fint delyx-rum mitt emot. Det finns även en liten pool och ett träningsrum. Läget är perfekt - hotellet ligger en liten bit inne i en soi till en huvidgata och det är bara en kort promenad till både pir och skytrain. Och eftersom det ligger strax brevid Shangri-La, som alla taxichaufförer känner till, är det mycket smidigt att hitta till.
Mycket prisvärt och bra hotell!



Då vi kommer ut på huvudgatan är chocken total. Det är ett myller av bilar, försäljare, tuk tuks, människor. Avgaserna sticker i ögonen och det doftar gott och fräser matos ifrån gatuköken. Jag bara står stilla en stund och låter intrycken skölja över mig.
Vi går en bit längs gatan och stannar vid en kvinna som bakar minimuffins i en kolgrill. De smakar härligt och vi köper ett par påsar.





Vi letar oss så småningom bort till skytrainstationen Saphan Thaksin, där en vänlig vakt hjälper oss att köpa biljetter och visar oss åt vilket håll vi skall åka. Vi tar oss till MBK, där vi shoppar och strosar tills de stänger. Det blir lite hantverk, kläder, truckar till P´s skateboard och en MIKA-skiva till mig.
Vi tar en sista glass på Swensens - så härligt att kunna ge barnen de här enorma fina glassbergen och inte behöva tänka på vad det kostar!

Vi blir upphämtade tidigt på morgonen i en Songtaew. Ett sällskap från grannhotellet skall med på samma utflykt och vi småpratar lite på vägen. De åker med Fritidsresor och har bokat samma utflykt genom dem.
Vi kvitterar ut snorklar, cyklop och flytvästar nere vid piren, och blir bjudna på kaffe, thaifrukost och åksjuketabletter.

Efter bara någon kvart börjat Stora T att må illa, tätt följd av E. Efter ytterligare nån kvart kräks de ikapp och vi får sätta oss längst fram i båten där det fläktar lite. Även jag börjar bli svajjig i magen trots åksjuketabletterna och får med jämna mellanrum ställa mig upp och hänga över relingen för att undvika att kräkas.
Vid första stoppet är det bara P som snorklar, vågorna är höga och båten kränger enormt. Men snart kommer vi iland och då vi får fast mark under fötterna och mat i magen mår vi genast bättre. Jag prepararar barnen med åksjukepiller inför hemresan. Vi badar vid den fina stranden. Havet är klarblått och sanden är så vit att det sticker i ögonen.



Vid nästa stopp hoppar alla i vattnet, E och Lilla T snorklar med armpuffar vilket thailändarna på båten tycker är mycket lustigt. Lilla T plöjer förtjust genom vattnet med cyklopet och tittar på alla fiskar. S har tur och ser en muräna.
Sista stoppet är Donald Duck Bay, det är hisnande vackert.



Resan tillbaka till piren går bättre, både stora T, Lilla T och E somnar och jag mår inte illa. Då vi kommer tillbaka till hotellet vilar vi vid poolen, alla är vi ganska trötta efter utflykten.

Jag går ned till havet strax innan det blir mörkt och lägger brudbuketten i sanden, jag tänker inte försöka att forsla hem den. Den hör hemma här i Thailand.

Idag tar vi sovmorgon och badar i poolen på förmiddagen. Vi lyckas få tag på solstolar, och det är skönt att bara ligga och vila och titta på när barnen leker med sina cyklop och plaskar.



Vid lunch packar vi en väska och börjar promenera längs Nanthong Beach bort till Ladda Resort på Bang Niang Beach där vi skall slutbetala bröllopet till Henrik samt möta fotografen för att få våra bilder. På vägen stannar vi och äter lunch på stamstället, idag blir det både bananasplit, friterad ananas och banana fritas till efterrätt.



Proppmätta vandrar vi vidare. Mellan stränderna försvinner bebyggelsen under någon kilometer. Vi ser spår efter Tsunamin då vi går förbi flera minnesmärken efter förlorade anhöriga.
Det är svårt att föreställa sig de ohyggliga scener som utspelats på den här vackra platsen. Vi blir alla tagna av allvaret då vi betraktar fotografierna av några av alla dem som miste sina liv här.

Stranden förändras ju längre bort från Nanthong vi kommer. Den blir bredare, sanden är renare och mindre stenig. Bangniang är verkligen en fin strand.



Vi konstaterar att det vi hört om att Bang Niang fortfarande skulle vara en byggarbetsplats efter Tsunamin är helt fel. Här finns både hotell, butiker och resturanger. Ladda Resort hade varit perfekt för oss, det är fint och fräscht, har pool, ligger bara en kort promenad från stranden och har ett mycket bra prisläge. Dessutom en skönt avslappnad atmosfär, trevlig personal och mycket god mat.
Kanske nästa gång?

Vi badar en stund innan vi går upp till Ladda Resort. Vi får ett stort album med bilder, en inramad förstoring och en CD med bilderna. Vi är så glada över att fotografen ställde upp och fotade oss även dagen efter.

Resten av eftermiddagen tillbringar vi vid poolen. Det blir en vacker kväll och vi ser solnedgången för första gången de här veckorna.



På kvällen köper vi med oss en risballong hem, vi hade tänkt att ha sådana på bröllopet, men det gick inte pga allt regn. Vi går ner på stranden och släpper upp den mot himlen.
Det är otroligt vackert.



Vi upplever Khao Lak som väldigt annorlunda mot både Phuket och Ao Nang, Krabi. Här är mycket lugnare, mer luft och rymd och här råder en skön, avslappnad atmosfär. Inga strandförsäljare, stränderna är inte fulla av solstolar och parasoller och de få inkastare som finns håller låg profil.
Och det är ingen trängsel någonstans, trots att hotellen här är fullbokade.

Idag har vi bokat en dagsutflykt till Khao Sok. Vår chaufför är försenad och har glömt att handla vatten, frukt och läsk (ingår ofta i utflyktspaketen) så vi kommer iväg lite sent. Men vad gör det, vem har bråttom?
Snart bär det av i rasande fart på slingriga vägar och det dröjer inte länge innan både Lilla T och E kräks i bilen. Jag är väldigt glad att jag slängde ned extrakläder...resten av dagen kör chauffören lite lugnare, för att barnen inte skall bli åksjuka igen.

Vi gör första stoppet på elefantcampen. Först känns det inte så bra, det skriks och gapas åt elefanterna och det är väldigt stressigt på vägen till det lilla vattenfallet, där vi vänder. På hemvägen är det inte lika bråttom, och vår skötare klappar vår elefant och sjunger lite för henne.



Lunchen intas på en liten resturang med underbar och kryddstark seafood. Det finns även lite mildare mat till barnen, och vi får gott kaffe serverat i bamburör.



Efter maten körs vi ned till floden. Där får vi varsin påse fiskmat och barnen matar förtjust de stora, sprattlande fiskstimmen som håller till vid strandkanten. Sedan får vi sätta oss i två kanoter och det visar sig att vi inte behöver paddla själva som vi trott, utan vi har två guider som paddlar åt oss. Lite lyxigt!

I två timmar glider vi fram längs Khao Sok-floden i de ljudlösa kanoterna...vi ser varaner, olika fåglar, en stor svart/gul orm, grön mamba, paddor och växter. Och runt omkring oss tornar upp sig höga djungelklädda kalkstensklippor.



Innan vi far hemåt vill chauffören visa oss ett klipptempel fullt av apor. I templet finns en kista med de mumifierade kvarlevorna efter en munk. Vi stannar en stund och tittar på buddha-statyerna och på alla apor och vildhundar som håller till där.

Chauffören släpper av oss vid Ladda Resort. Fotografen är på väg, och vi byter om till finkläder medans vi väntar.



Vi blir fotade vid blomsterarrangemanget nere på Bang Niang Beach, det är fortfarande fint - vi behöver bara plocka bort någon liten spade och hink. Idag är ljuset helt annat, det känns lite roligare att posera och vi får glada och nyfikna blickar från förbipasserande. Fotografen plåtar i 45 min innan mörka moln börjar torna upp sig bakom oss. Vi hinner precis tillbaka till Ladda Resort innan regnet kommer och vi återvänder till vårt hotell.

Tillbaka på Suwan Palm halkar P och slår sig rejält i svanskotan på det hala klinkergolvet utanför ytterdörren, det är alldeles felbyggt, regnvattnet rinner inte undan och det bildas stora pölar.

Då det slutat regna går vi ned och äter middag på Happy Lagoon, vi passar även på att lämna in tvätt. Inga som helst kvitton, men vi får tillbaka tvätten dagen efter, struken i prydliga högar och ingenting saknas.

Vi shoppar lite efter middagen, shoppingutbudet är mycket roligare här än i Ao Nang och inte så dyrt som alla säjer. Eller så är det jag som blivit duktig på att pruta, ofta betalar jag mindre än hälften av utgångspriset.



Vi bokar en snorklingsutflykt till Similan Islands. Vi väljer ett upplägg med fyra stopp, två med snorkling från båten och två från stranden.

Vi tillbringar hela dagen på stranden, vi badar, solar och njuter av solen som äntligen tittar fram bakom molntäcket. Vid halvfyra-tiden går vi upp på rummet för att göra oss iordning inför ceremonin. S går upp till huvudgatan och bokar en taxi som skall hämta upp oss strax före fem.
Halvfem öppnar sig himlen och det börjar spöregna.
Jag blir så besviken, vad gör vi nu då??? Det är bara att hoppas att det hinner regna av sig innan vi skall bege oss ned till stranden där vigseln kommer att äga rum.
Då vår taxi inte dyker upp som överenskommet får vi skjuts upp till Ladda Resort av vårt hotell.

Tyvärr fortsätter det att regna. Men vi bestämmer oss för att genomföra ceremonin på stranden ändå, trots det dåliga vädret. Vi tar våra paraplyer och promenerar ned mot stranden i ösregnet.
Vi bara skrattar, det är så absurt...men vi känner samtidigt att det inte är något att sura över. Vädret går inte att styra och även om det nu inte blir exakt så som vi planerat så kan det faktiskt bli väldigt bra ändå.
Allt känns redan mycket bättre.

Henrik och hans fru har ordnat ett mycket vackert hjärtformat arrangemang med blad, blommor och ljus nere vid strandkanten, och det var tänkt att vi skulle stå inne i det under vigseln. Vi bestämmer oss för att istället genomföra ceremonin i en massagehydda strax ovanför, där vi kan sitta under tak men ändå ha utsikt över havet och det vackra blomarrangemanget. Brudbuketten är jättefin, med vackra orkideer precis som jag önskat.
Henrik gör ett försök att tända ljusen, men de slocknar direkt. Det gör ingenting, det är vackert ändå.



Vigselförättaren tänder rökelse och ber på thai. Vi förstår förstås inte ett ord av vad han säjer, men det känns högtidligt och bra.

Efteråt gör fotografen ett försök att få till bra bilder, men det är svårt...det spöregnar fortfarande och solen går ned snabbt. Det blir några bilder innan vi ger upp. Fotografen tycker så synd om oss att han lovar att han skall komma tillbaka och göra en ny fotografering nästa dag, om vädret är bättre. Vi blir jätteglada, det uppskattar vi verkligen!
Vi går tillbaka upp till Ladda Resort för att byta till torra kläder och äta bröllopsmiddag. De dukar fint åt oss och vi får underbart en god thaibuffe med flera olika rätter, maten smakar ljuvligt och barnen tar för sig av de olika rätterna som doftar av chili, curry och vitlök.

Vi är mycket nöjda med vår ceremoni, även fast det nu inte blev riktigt så som vi hade tänkt oss från början. Alla inblandade gjorde ett fantastiskt jobb för att vår kväll skulle bli så bra som möjligt och ett minne för livet, vilket det också blev - och det värmer!

Vaknar tidigt på morgonen med oro i kroppen. Väcker familjen, vi packar och går upp för att äta frukost och komma iväg. Jag säjer till i receptionen att jag vill åka ned till Suwan Palm direkt efter frukost, och de hänvisar mig fortfarande till shuttlebussen som går lite senare.

Jag bestämmer mig för att inte bli arg och byter strategi, så jag ler istället och säjer vänligt på Thai-engelska:
- No, no..I don´t think so...many luggage, big family...no room for anyone else! Want to go after breakfast, not later.
- Ok...I call driver. 8.30? får jag till min förvåning till svar.

Då vi kommer ned till Suwan Palm är vårt rum redan färdigt, den tidigare gästen har checkat ut tidigt. Vi får ett stort, fint delyxerum med vardagsrumsdel, två extrasängar och två balkonger med en vidunderlig utsikt över havet.



Allt missnöje är som bortblåst, det var värt lite besvär för att bli uppgraderade till ett sådant här fint rum!
Efter att ha boat in oss går vi ned till havet och badar. Vågorna är höga, men det är ingen kraft i dem så det är inget problem för barnen att vara i vattnet.
På eftermiddagen slappar vi vid poolen, jag tar en Pina Colada och S dricker Chang medans ungarna leker i vattnet.
På kvällen drar det ihop sig till åskväder, och vi sitter på balkongen och ser hur blixtarna vandrar över himlen och lyssnar till åskan som dånar över havet. Det är så mäktigt och man känner sig så liten.
Det börjar gnaga i bröstet när jag tänker på att det snart är dags att återvända till Sverige.
Här skulle jag vilja stanna.
Jag älskar redan den här platsen.

Oj, vilken dag...

Det känns vemodigt att lämna Somkiet Buri Resort, vi har trivts så bra där, men vi känner oss färdiga med Ao Nang, ialla fall för den här gången. Nu skall det bli kul att se något annat och vi är väldigt nyfikna på Khao Lak.

Förmiddagen flyter på fint. Vi packar, äter frukost och slappar vid poolen. Hotellet bjuder på Lilla T´s frukostar de här dagarna, de vill inte ha betalt. Vi har nog varit bra middagsgäster, vi har ofta valt att äta middag i deras resturang eftersom det är så mysigt och maten är både bra, välkryddad och billig.
Vi checkar ut och minibussen jag bokat kommer och hämtar upp oss på utsatt tid. Precis innan vi kliver in börjar det spöregna och vi får springa för att inte bli dyngsura på de få metrarna mellan hotellfoajen och bilen.

Resan mellan Ao Nang och Khao Lak tar ca 2,5 timmar och det blir lite obehagligt. Det regnar, sikten är dålig och föraren gör ideligen tokiga omkörningar. Dessutom är han trött och slår sig själv lite lätt då och då för att hålla sig vaken. Efter att ha stannat och köpt kaffe blir han lite piggare, tack och lov.
Till slut är vi iallafall framme i Khao Lak och vårt hotell Suwan Palm Resort helskinnade.

Då börjar strulet. Trots att vi bokat och slutbetalat är de överbokade och har inget rum åt oss förräns imorgon bitti! Istället blir vi dumpade på deras systerhotell Mohin Tara en halvmil bort. Visserligen är det nybyggt och mycket fräsch, men ligger längs en dammig landsväg långt bort från strand, resturanger och affärer, deep in the middle of nowhere och dessutom fullt av missnöjda och besvikna svenskar som hamnat här ospecat med Fritidsresor. Maten är dyrare än hemma, och personalen rätt otrevlig.

Visserligen får vi löfte om att imorgon efter frukost få ett stort, fint rum med seaview och balkong, men ändå.
Det tar energi att hålla på att flytta ungar och packning och det känns som om vi förlorat en dag av semestern. Efter ett samtal med vår hotellbokare i Thailand som i sin tur kontaktar hotellet, går Suwan Palm med på att kompensera oss ytterligare med gratis frukost för barnen resten av vistelsen, vilket ialla fall är värt ett par hundra kronor.
Men det känns ändå lite snopet.



Jag och S surar i varsin solstol medans barnen nöjda leker i den stora, fina poolen. Framåt seneftermiddagen rycker vi upp oss och tar hotellets shuttlebuss ned till Nanthong Beach. Vi pratar med en familj med småbarn som har fått nog och lämnar hotellet för att åka till Patong istället.

Väl nere vid den fina stranden börjar lugnet i kroppen att komma tillbaka. Det ser underbart ut, stranden är lång och vidsträckt med mycket luft och rymd, andamansjöns vågor brusar i bakgrunden. Inga försäljare, solstolar eller parasoller.
Vi tänker att det här blir nog bra imorgon. Här kommer vi att trivas.

Vi promenerar längs stranden och går in på Khao Lak Andaman resturant. Här får vi fantastiskt god mat och underbar havsutsikt för inga pengar alls.



Vi går längs strandgatan och tittar på lite utflykter...det ligger på ungefär halva priset mot vad vi räknat med. Vi bokar en privat utflykt till Khao Sok med elefantridning och kanot på floden om ett par dagar, det blir märkligt nog samma pris som en join-in-trip.

Vi tar en taxi upp till Ladda Resort på Bang Niang Beach där vi träffar Henrik, som skall arrangera vår ceremoni.
Vi pratar om de sista detaljerna och han har förstått precis hur vi vill ha det. Vi känner att detta kommer att bli jättebra. Henrik berättar att vår vigsel kommer att bli den sista som han arrangerar, men att han eventuellt kan komma att göra undantag i framtiden om det gäller gäster som stannar för en längre tid.

Väl tillbaka på Mohin Tara sjunker humöret igen, de vill ha betalt för frukosten för 6 personer, trots att jag redan betalt. Jag blir förbannad, vilket förstås inte leder till något alls...i Thailand är det helt lönlöst att bli arg. Men jag får dem iaf att ringa ned till Suwan Palm som förklarar läget för dem och de backar om frukostnotan.
Däremot tänker de inte längre ordna med transport till andra hotellet som var överenskommet, utan de tycker att vi skall trängas med barn, all packning och övriga resenärer på den lilla shuttlebussen imorgon...det återstår att se hur det blir med den saken.

Lyckas somna vid ett-tiden men oron gnager lite...vad gör vi om de fortfarande inte har något rum åt oss imorgon?

Småmulet idag igen...vad är detta????
Men lite tur är det - S har bränt sig rejält på fötter och ben och behöver hålla sig i skuggan. Vi bestämmer oss för att stanna i Ao Nang idag, och bara gå ned till stranden och vila under de skuggiga träden. Jag vill också ha massage. Även idag låter jag mig håvas in direkt av en tjej som installerar S och barnen med frukt och bekväma stolar under träden medans jag går till hennes tält och beställer en fotscrub och fotmassage.
80:- kostar det och de håller på i 1½ timme.

Tjejen som ger mig fotmassage håller även på med reflexologi, och jag tror att hon gör något annat än vanlig fotmassage - det känns ungefär som under en reikibehandling. Jag får energirusningar och det hettar i både huvud, armar och längs ryggen. Hon avslutar med en balansering och jag känner mig jättepigg och enormt avslappnad.
Innan jag går hämtar hon något guck i en liten burk som hon smörjer in de fula såren efter minamoskitbett med. Det hjälper faktiskt - på kvällen ser såren mycket bättre ut.

Vi går längst bort till den södra delen av stranden som befolkas av massor av småapor.



De är helt orädda och klättrar gärna på en. Vi stannar länge, barnen kan inte få nog av att titta på hur alla apungarna busar och leker med varandra och badar i vattenpölarna.

På vägen hem provar jag klänningen hos skräddaren och de har gjort fodret för stort, det ser alldeles knöligt ut. Bara att sy om!

Eftermiddagen tillbringas vid poolen, där vi träffar på en familj från vår by som även de visar sig bo på Somkiet Buri Resort - som sagt, världen är bra liten! Det är första gången de är här och vi tipsar dem om lite utflykter i omgivningarna.

Efter en god middag på hotellresturangen ger vi oss iväg för att leta efter en vit skjorta för S till bröllopet, men tyvärr hittar vi ingenting snyggt. Börjar bli lite nervös att vi inte skall få tag på kläder till alla. Jag har ingen koll på hur shoppingutbudet ser ut i Khao Lak och vi åker ju vidare imorgon.
Jag hämtar klänningen hos skräddaren, den blev OK.

Äntligen en dag med sol och klarblå himmel!
Vi går upp hyfsat tidigt och hyr en privat longtail över dagen. Vi bestämmer oss för att åka ut till Bamboo Island, som ligger strax utanför Phi Phi Öarna. Det är ganska långt, det tar drygt en timme över öppna vatten. Havet är som tur är lugnt och båten vaggas av små vänliga vågor. På vägen dit åker vi förbi Chicken Island.



Vi lägger oss först på stranden strax brevid vår båt, men jag och de stora barnen går en promenad och hittar en egen strand där ingen annan är. Vi går tillbaka för att hämta de andra och sedan har vi en paradisstrand helt för oss själva ett par timmar ända tills sena eftermiddagen då speedbåtarna kommer och stranden fylls. Bamboo är ofta sista stoppet på dagsturerna. Men det gör inget, det är ändå dax för oss att börja vända hemåt.





Vi träffar på en familj som åkt samma plan som vi mellan BKK och Krabi, vi småpratar och tycker att världen är bra liten.
Vattnet är oerhört klart, sanden härlig och ovanför oss kretsar två magnifika vitbukiga havsörnar.
Det blir en riktigt härlig dag.

Vi köper med oss Fried Rice och Pad Thai på vägen hem och äter på rummet. Sedan blir det glass på Swensens!

Det är fortfarande halvdisigt väder...mycket märkligt, februari skall ju vara solsäkert!
Vi bestämmer oss för att åka till Railey igen. På vägen dit beställer jag en klänning hos en skräddare, jag behöver en till bröllopet och jag hittar inget jag vill ha i butikerna. Det blir en enkel klänning i biege silke, 500:- kostar den att sy upp.
I båten så märker jag att fötterna och benen känns konstiga, svullna och kliar och alla moskitbett jag fått har vuxit till enorma blaffor. Både ben och armar proppfulla med bett, det hjälper inte att jag sprayar mig med insektssprej.
På Railey letar jag efter ett apotek. Hittar inget på västra stranden så jag ger mig av mot Railey East istället. En longtailkille kommer fram och frågar om jag vill ha en båt.
- Don´t need boat säjer jag på riktigt fin thai-engelska, ler och pekar på mina hemska ben. Need farmacy!
Han tittar bekymrat på betten och visar mig vägen till apoteket.
Kvinnan på apoteket tror att det är en allergisk reaktion på betten och ger mig antihiistaminer och cortison.



Väl tillbaka på Railey West bryter solen igenom molntäcket och vi får ett par timmars sol och bad. Dessvärre bränner vi oss en del. Vi köper grillad majs och får ett fint strandparasoll av ett par svenskar som skall åka hem idag. På eftermiddagen kommer regnet och vi hinner precis hem innan vi blir dyngblöta.

Jag går upp till skönhetssalongen där jag får manikyr och pedikyr av en ladyboy.

Lagom tills vi skall gå ut och äta öppnar himlen sig och regnet vräker ned. Vi bestämmer oss för att äta på hotellet, det är härligt att sitta under taket i den öppna resturanten och lyssna på det dånande regnet och alla grodorna som kväker.
Efter middagen tar jag paraplyet och går upp till skräddaren för en första provning av klänningen. Den ser bra ut, men behöver tas in en bit.
Gatorna är tomma, ingen vågar sig ut i regnet.

Idag är det helmulet och molnigt, så vi bestämmer oss för att ta en lokalbussen (öppen lastbil med säten och tak) in till Krabi Town. Det är trångt, skakigt och knökfullt, men en upplevelse! Väl inne i stan lyckas jag att göra en praktvurpa nedför en hög trottoarkant och både vricka foten och skrapa upp knäna.



Vi promenerar genom Krabi Town, en genuin thailändsk provinsstad. Vi tittar i affärer och köper lite frukt och nötter. Äter underbar Pad Thai i ett gatukök för en femma per person. Det är spännande att även få se något annat än det väldigt turistanpassade Ao Nang och öarna däromkring.
Vi går på matmarknad och vandrar runt bland alla stånden. Härliga, spännande dofter, maträtter och smaker. Torkad fisk, frukt, curryrätter, fiskbollar, grillad bläckfisk på spett..så mycket att välja på! Även här väcker vi viss uppmärksamhet, vi ser inte många andra turister.



På eftermiddagen hyr vi en longtail och åker ut i mangroveträsket. Vi klättrar upp i en enorm grotta i berget och matar hungriga apor med banan. De är helt orädda och hoppar ned i båten, tar bananerna ur våra händer. Lilla T tycker att det är lite otäckt.

 

Vi tar en taxi hem och taxichauffören berättar mycket för oss om sitt vardagsliv, sin familj och om arbetsvillkoren i Thailand. Han är nyfiken på hur det fungerar hos oss och då vi berättar så inser vi hur bra vi egentligen har det.
På eftermiddagen träffas Lilla T och Ebba och leker nere hos Ebba. De säjer Hej Då till varandra då Ebbas familj far vidare mot Koh Pangan imorgon. De tar foton på varandra som minne och Lilla T får en present av Ebba, en liten docka och en liten magnettavla.
På kvällen äter vi på resturang Eden, ett lite finare ställe med OK priser som vi fått rekommenderat av en svensk vi träffade på Koh Hong.
Maten är jättegod, men inget slår vår hotellresturant!

Vår chaufför står punktligt och väntar 8.00 vid foajen. Han kör oss först till Wat Tham Sua (Tigertemplet). Vi gör ett försök att klättra upp på toppen, men ger upp då vi kommit en liten bit, det är för brant och jobbigt. Men vi får en fantastisk utsikt över omgivningarna ändå.
Vi tittar på Buddahstatyerna och köper vackra armband och medaljonger av munkarna.
Vår chaufför berättar lite om de olika odlingarna vi far förbi, om gummiträden, palmoljan och ananasen. Han kan många ord på svenska och vi lär honom några till. Vi får också lära oss några ord på Thai.



Sedan åker vi vidare mot Klong Thom, utanför staden finns det heta källor och vattenfall inne i skogen. Lilla T ramlar av spången på vägen dit och skrapar upp knäna - inte roligt!
Vi badar i de heta källorna. Det är ett vanligt utflyktsmål för thailändare och eftersom det är helg kryllar det av folk. Lilla T väcker uppmärksamhet och hon blir fotograferad av nyfikna thailändare. Hon ler mot kameran.



Efter en mindre lyckad lunch innefattandes nudlar i kräksmakande sås samt  små gröna larver i maten (urk!) åker vi vidare. I närheten finns ytterligare ett badställe inne i djungeln, Crystal pool. En liten sjö med svalt, och smaragdgrönt vatten, underbart att bada i efter en promenad genom skogen.



Innan vi åker tillbaks till hotellet stannar vi till på Giant Fishfarm utanför Ao Nang. Det är som en liten djurpark med fiskar. Inträdet kostar 4:- och då ingår en stor påse fiskmat att mata fiskarna med.
Malarna är verkligen enorma och faktiskt lite småäckliga. Men barnen tycker att det är jättekul att mata dem och de vill inte åka därifrån...



Vi äter middag på hotellet, vi är jättetrötta och orkar inte gå ut. Vi väljer olika curryrätter och maten smakar fantastiskt.

Sovmorgon idag med...jag börjar tycka att det känns segt att ingen vill gå upp på morgonen. Vi har inte åkt till andra sidan jorden för att sova bort halva tiden! Vid halvtio kommer vi iväg till frukosten och vi bestämmer oss för att åka ut till Koh Poda, som ligger strax utanför Ao Nang. Vi köper frukt av samma tjej dagarna innan och hon ler och plockar fram det vanliga: en stor klase bananer , 6 stora bitar ananas och 6 små påsar melon.
Vi köper båtbiljetter och sätter oss att vänta på att det skall komma fler som vill åka till samma ställe - de åker inte förräns båten är fylld. Efter en halvtimmes väntan kommer ett gäng fransmän och vi kommer äntligen iväg.



På Poda är det redan packat med folk, men det gör inte så mycket. Det är vackert, vattnet är härligt och solen skiner. Vi sätter oss i skuggan och låter barnen bada och snorkla bland alla småfiskar.
Längst bort vid ena strandändan sitter ett gäng trötta apor i träden och vilar sig.



Vi äter lunch i resturangen och det är förvånansvärt billigt för att vara den enda resturangen på ön. Mat och dryck går på 18:- per person. Personalen skojar lite med Lilla T, och hon avfyrar sina charmigaste leenden. Brevid oss sitter en familj som verkar ha fyrlingar i Lilla T´s ålder - där ligger vi i lä!

Efter lunchen promenerar vi längs stranden. Ju längre bort vi kommer, desto mindre folk. S och Lilla T orkar inte gå längre efter en stund, så de stannar och badar medans jag och de övriga barnen fortsätter. Till slut är vi ensamma. Bakom oss tornar höga klippor upp sig och vattnet är klarblått så långt ögat kan nå.



På kvällen går vi till en hårsalong och Lilla T får fina flätor i håret. Det är väldigt praktiskt då man badar så mycket. P passar på att klippa sig, det går rasande fort, blir hur snyggt som helst och kostar bara 40:-!



Vi tar en tuk tuk till den norra delen av stranden. Vi köper fina halsband och armband till barnen och tar en pannkaka på stående fot till middag, ingen är särskilt hungrig.
Jag ordnar en minibuss med förare till morgondagen, vi vill åka ned mot Klong Thom.
Ikväll kryllar Ao Nang av folk och vi drar oss tillbaka mot hotellet.
När barnen somnat och jag och S sitter på verandan och betraktar ödlorna som kivas om insekterna uppe i taket. Man kan inte ens ana larmet ute på huvudgatan, allt är stilla och ljudet från insekterna är allt som hörs.

Vi har inga planer för dagen och vi går ned till den badbara delen av Ao Nang-strandens efter frukost. Vi var aldrig där förra året och vi är lite nyfikna på hur det ser ut. Känner att jag skulle behöva ha lite massage också, och det bör ju inte vara några problem att hitta där...*S*
Redan vid början på stranden kommer genast en kvinna fram och börjar prata med oss, hon heter Nok och har ett massagetält vid stranden och undrar om jag vill ha massage. Eftersom det var det som jag tänkt hakar jag gärna på. Vi småpratatar lite på vägen, hon är som alla andra thailändare imponerad över vår stora familj - de är inte riktigt vana vid faranger med många barn.
Väl framme vid hennes massagetält ställs det fram solstolar åt oss allihop under ett träd som ger härlig skugga på stranden. Vi bjuds på massor av frukt och vi är välkomna att ha solstolarna hela dagen. Det går även att köpa billig öl. Det märks att det är hård konkurrans, massagetälten är många och kunderna få.



Barnen uppskattar stranden trots att den är litre stenig. Det är höga vågor som är kul att leka i.
Jag får en timmes massage med Aloe Vera-olja mot min solbränna. Det är hårdhänt, men skönt och avslappnande. Det är underbart att bara ligga och blunda, bli ompysslad, lyssna på ljudet av vågorna, lekande barn och thailändskorna som pratar och skojar med varandra. Det är nästan så att jag somnar, så avslappnande är det.
Då jag är klar tar S en timmes nack och ryggmassage. Det gör gott åt hans onda axel.

 

Vi ligger sedan vid poolen på eftermiddagen och Lilla T träffar en ny liten kompis, Ebba som bor i rummet under oss. Vi småpratar lite med andra svenska gäster på hotellet och utbyter erfarenheter och tips med varandra.

Jag går ned till taxistolpen och pratar med en taxichaufför, vi kommer överens om att han skall hämta upp oss på Somkiet vid halvsextiden för en roundtrip till ett köpcenter, vi behöver leta efter finkläder till bröllopet och köpa på oss lite snacks, läsk och öl. Vi får betala 300:- och då väntar han på oss så länge vi vill. Det är våldsamma priser på supermarkets inne i Ao Nang, och det blir dyrt att handla varje dag.
På Tesco Lotus hittar vi lite kläder och mat, dessutom riktigt billiga minneskort till kamerorna. Det är väldigt annorlunda mot våra svenska köpcenter.
Vi får många nyfikna blickar på oss, inte många faranger har hittat hit och folk tittar och pekar. Det är både jobbigt och lite kul.

Taxichauffören kör oss hem i hög fart med läskiga omkörningar trots möte och i skymda kurvor. Hjälp!

Idag går vi upp tidigt, köper med oss frukt, kex och vatten och går ned till stranden och hyr en privat långsvansbåt för hela dagen (2700 Baht / ca 540:-).

Först åker vi till Koh Hong. Det är så vackert att jag drar efter andan. Det är bland de vackraste platser jag sett i hela mitt liv.



Stranden är halvmåneformad med vit, pudrig sand omgiven av höga limestoneklippor. Vattnet är turkosgrönt och full av små randiga fiskar som äter ur ens hand.



Vi badar i det underbara vattnet och går på upptäcksfärd i djungeln, där hittar vi ett spindelnät med en enorm giftspindel i. Vi har också turen att få se en livs levande varan på nära håll.




Efter ett par timmar åker vi vidare till Landin Island, en pyttestrand på en liten ö, omgiven av klippor och fin snorkling från stranden för ungarna.



Innan vi åker tillbaka till Ao Nang gör vi ett stopp på Pakibia Island, en strandremsa mellan två öar. Barnen hittar en sjöstjärna.





På vägen hem somnar jag, Lilla T och E i båten. Väl tillbaka i Ao Nang är vi vrålhungriga, så vi köper med oss Pad Thai och Fried Rice vid ett gatukök och tar med oss till hotellet där vi har middagspicknick på verandan. Maten går på 6:- per person.
Sedan badar vi i poolen och går och lägger oss tidigt, trötta efter en hel dag i solen.

Vi har kommit in i en skön semesterlunk och livet hemma känns redan väldigt avlägset. Det känns som om det var hundra år sedan vi lämnade Sverige.

Vi bestämmer oss för att ta det lugnt. Vi tar en sovmorgon och äter sen frukost. Här finns mycket att välja på och en kock steker omeletter och tjocka pannkakor efter önskemål. Det finns ris och nudelrätter, croassanter, ägg, korv, skinka, yougurth, flera sorters flingor, bröd, marmelad, flera sorters juice och massor av frukt. Härligt!

Vi köper med oss frukt på vägen ned till stranden och tar sedan en långsvansbåt till Railey Beach. Det är mycket vackrare än jag mindes det och ganska tomt på folk. Vi solar, badar och äter nygrillad majs på stranden.



Efter ett par timmar promenerar vi över Rayley East bort mot Phra Nang Beach, vilken är full av folk och försäljare. Vi får nog efter någon timme och tar oss tillbaka till Ao Nang. På vägen upp till hotellet köper vi med oss läsk, pommes frites från McDonalds och grillad kyckling från ett gatukök och äter på verandan. Kycklingen smakar underbart.
Resten av eftermiddagen leker barnen i poolen och jag och S vilar i varsin solstol.

Middagen intas på en ruffig resturant med trist och dyr mat. Det blir en thaipannkaka i ett gatustånd innan vi tar en tuk tuk hem till Somkiet.
Vi ringer Henrik i Khao Lak som kommer att arrangera vår ceremoni och vi kommer överens om att komma förbi  då vi kommer upp till Khao Lak för att planera detaljerna lite närmare.

Dagen börjar inte bra...Stora T kaskadkräks och mår illa. Hon är skakig hela morgonen, men vi lyckas häva det rätt snabbt med vätskeersättning i små portioner. Hon mår bättre efter att ha fått i sig lite frukost. Men vi bestämmer ändå oss för att stanna på rummet och vila tills minibussen hämtar oss för att köra oss till flygplatsen.

Det visar sig att vårt flyg mot Krabi är kraftigt försenat, det skall gå 13.20 men vi kommer inte iväg förrän vid fyratiden. Barnen roar sig dock med gameboy och leksaker, och jag hittar en dator och surfar en stund, men det är väldigt trist att behöva tillbringa en hel eftermiddag fast i en grå gate på en trist flygplats.



Vi reser med lågbudgetflyg, men både plan och service håller förvånansvärt hög klass och flygresan går fort.
Vi landar nästan tre timmar försenade på Krabi International Airport. Solen skiner, det är varmt och fuktigt men inte i närheten av hur det var förra året.
Glädjen sprider sig i bröstet och jag känner mig lugn och varm i hela kroppen.
Det känns som att komma hem.

Krabis flygplats är pytteliten och bagageutlämningen går fort. Vi köper en transferticket vid taxiservicedisken, orkar inte hålla på och deala med taxichaufförer för att tjäna några tior. Vi betalar 80:- för en stor, lyxig minivan.

Då vi kommer fram till Ao Nang och vårt hotell, Somkiet Buri Resort, bara gapar vi...bara 50 meter från huvudgatan ligger hotellet inbäddat i grönska, precis som inne i en djungel. Poolen är underbar och resturangen jättemysig.



Små gångar och hängbroar över dammar med fiskar i leder till rummen som ligger i små tvåvåningsbyggnader, som är vackert byggda i traditionell sydthailändsk stil.
Vårt rum ligger på övre våningen som vi önskat, och har utsikt mot en stor damm samt poolen. Det är ett enormt trebäddsrum med två extrasängar, vardagsrumsdel, stor veranda och badrum. Små detaljer som extra poolhanddukar, morgonrockar, paraplyer, tofflor, fri frukt.. Det är så fräscht och fint, vi kan knappt fatta att vi skall bo här i hela 9 dagar!



                                

Efter att ha provat poolen bestämmer vi oss för att stanna på hotellet och äta middag. Vi beställer in olika nudelrätter och curryrätter och maten är både mycket god, bra kryddad utan att vara för stark och är dessutom billig. Djungelmiljön är obetalbar...då barnen ätit klart kan de leka utan att de stör någon. De hittar en enorm karp i en av dammarna.

Efter middagen går vi ut på byn och äter lite Thaipannkaka och glass.
Ao Nang har förändrats en hel del sedan förra året kan vi konstatera...det är mer tillrättalagt, renare och det pågår en hel del nybyggen.

Vi köper med oss lite öl vägen hem, och när barnen somnat sätter vi oss på den fina verandan med varsin Singha medans vi lyssnar på djungeln utanför.
Äntligen!